Nyponros: Håll Dig borta härifrån!  Nu är det JAG som är här med matte!!

Nyponros: När jag inspekterade stallet, tyckte jag att det doftade alldeles för nytt. Självklart måste man få in sin egen lukt i det. Så jag.... matte fick mocka. Va, är allt det där MITT???  *generat leende*

Nyponros: Idag var jag inne med matte i nya stalldelen, den med fast golv i. Där är det meningen att vi ska borstas och skötas i skydd från nordanvinden och snön (?). Och verkas, så slipper verkaren stå och frysa fingrarna av sig. Det var helt OK!

Lilla röd får gå in i gräshagen och äta sitt morgonmål när de andra får en tuss hö. Så orättvist tycker Vhiskur och kastar suktande blickar.

Det blir allt svårare att få tag på bekväma underbyxor. Och då talar jag förstås inte om de där gräsliga små vassa nylonsakerna tillverkade för anorektiska älvor med storlekar kring 32....

Nä, av den rejäla bomullssorten, såna som rumpan gillar och som inte ger skavsår här och där. "Det är nog Din rumpa som är alltför stor" invänder DU nu? Ja, nog har jag "a big big bum", men - dagligen ser jag kvinnor som har dubbelt så breda bakar som jag. Var köper DE sina underbyxor? Eller får de helt enkelt låta bli att använda några?

Jag kollar i alla klädaffärer jag går in i (inte så många för all del) och storlekar kring 44-46 visar sig vara pyttesmå när jag försöker dra ut dem till ungefär storleken av min bakdel. Igår vågade jag mig på att köpa några par (de eländena ligger förstås också alltid två och två så man tvingas göra dubbla felköp på en gång)   I morse när jag skulle prova en av byxorna så visade den sig knappt gå att trä över låren. Resårbanden var alldeles för smala vid ben och midja (skulle jag förstås ha sett i affären) och de skär efter någon minut in i mitt fettlager så att jag ser ut som en stoppad kassler. DET kan inte kännas skönt när dagen framlider... LIDER var ordet!

Var sjutton kan man hitta underbyxor som passar en normalstor rumpa för en 50+-are????

Ibland på mornarna känner jag för att släppa ut luften ur lungorna, då sjunger jag för full hals. Sån tur att vi bor som vi bor!  Mina djur är vana och jag tror t o m att de trivs med att höra mig sjunga. Nu är matte glad, tänker de. På den tiden jag red sjöng jag alltid när jag red ensam genom skogarna. För att jag gillade det, och för att de vilda djuren skulle höra att vi kom och inte äta upp oss.

I morse sjöng jag den härliga gamla "colours" av Stones. Inte för att det var så värst mycket färger, mest dimma. Men dimman är fin den också. Drar liksom fram vemodet ur ens inre. Det vackra vemodet.

Jag ångrade mig genast! Inte är ni slöfockar inte, alla ni som orkar titta in på mina sidor. Ni ska känna er SÅ välkomna! Ni som orkar lämna kommentarer är ännu mer välkomna, bara så att ni vet!

-även till mina egna funderingar, de som inte alls gäller hästar alltså. Det är jobbigt att hålla många bloggar i luften. Jag begränsar mig hädanefter till denna och till http://litenpudelbloggar.bloggagratis.se

Ni som inte vill läsa om hästar eller hundar får väl hoppa över de avsnitten, ni som BARA vill läsa om djuren får väl hoppa över det andra. Slöfockar där!