Direktlänk till inlägg 2 oktober 2008
Ibland på mornarna känner jag för att släppa ut luften ur lungorna, då sjunger jag för full hals. Sån tur att vi bor som vi bor! Mina djur är vana och jag tror t o m att de trivs med att höra mig sjunga. Nu är matte glad, tänker de. På den tiden jag red sjöng jag alltid när jag red ensam genom skogarna. För att jag gillade det, och för att de vilda djuren skulle höra att vi kom och inte äta upp oss.
I morse sjöng jag den härliga gamla "colours" av Stones. Inte för att det var så värst mycket färger, mest dimma. Men dimman är fin den också. Drar liksom fram vemodet ur ens inre. Det vackra vemodet.
Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 |
7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 |
|||
13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 |
21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 |
|||
27 |
28 |
29 | 30 | 31 | |||||
|