När jag lekt och tränat med matte och hjälpt henne litet grand, så vill jag inte att hon lämnar mig i hagen. Jag vill ju följa med!

Jag kan i alla fall följa med runt och vara uppmuntrande, när matte mockar!

Nyponros: Ni har sett det förut. När matte mockar så hjälper jag till. Det spelar ingen roll att de andra är nere på betet. Jag vill vara där min matte är!

Nyponros: Nää, ätbart var det inte. Jag provar väl att kliva på det istället...

Nyponros: Allt nytt måste först testas med munnen. Kanske är det ätbart?

Nyponros: Idag tog matte in den vita pinnen med nåt fladdrigt fäst i änden. Vad ska nu det vara bra för?

Här är hon redo för dagens lilla arbetsstund i gräshagen.

Mina två mörka pelargoner har idag stilla avlidit och förpassats ner i soptunnan. De har båda, trots sju månaders omsorger, sakta förtvinat och förklenats och slutet var ofrånkomligt. Sörjda av ingen.