Här kommer en bild till av Rosie med sadel på ryggen. Hon ser litet vildögd ut, men det är nog bara för att matte krälar nere på marken för att få en annan bildvinkel.

Jag glömmer aldrig när jag var på en westerntävling och den roliga speakern, Staffan nånting, i högtalaren berättade att det var barnridning utanför ridhuset. "HUR kan det vara tillåtet att rida på små BARN?" frågade han, och vi vred oss av skratt.

Smakade några gudomligt goda kakor hemma hos Vivi och fick receptet. Sen var jag ju bara tvungen att provbaka själv!

Hallongrottor heter de naturligtvis.

De blev lika störtgoda de, och gick åt som smör i solsken!

Kommer aldrig att baka dem mer!

Flera har undrat över nordsvenska Wilmas härstamning efter bilderna från körtävlingen. Hon är född 2004, e Odar 1859, u Fagra, ue Faktor 1745. Farfar är Mustard 1791 och farfarsfar norske Mustardsvarten.

Faktor kände jag, vi tävlade ofta mot varandra, vår nordsvenska Moa och han, i brukskörning på alla nivåer. Faktor var en fantastisk brukshäst, så vacker och så lydig ända ut i hovspetsarna. Men så hade han också en fantastisk kusk, Bengt Johansson från Rumsätra i Roslagen, som verkligen vet hur man kör häst!

Mycket av det vackra och högbenta hos Wilma kommer nog från den norska härstamningen på faderssidan, di där norske kallbloden är allt bra fina!

-Har människan inte blivit klok?

-Är hon galen?

Lugn lugn, gott folk!

Vi bara leker! Nyponros är visserligen 18 månader, och det är väl då man rider in galoppörerna? Bara barnen! Sorgligt, tycker jag!

Eftersom Nyponros har bra förtroende för mig, så tyckte hon att det var helt OK att ha på sig den där läderbiten. Men hon ska inte ridas än på några år!

Fast igår natt hade jag en hemsk mardröm, det var terrorister med k-pistar som skulle meja ner oss allihop, jag gömde mig i en glasveranda, min Lille Hund kom kravlandes med bara frambenen för de hade kastat honom nerför en trappa så han blev lam i bakbenen. Jag hade bara en tanke i huvudet, ta dig härifrån och försök komma till en sjukgymnast som kan hjälpa honom att bli bra igen - i nästa ögonblick satt jag på Nyponros med hunden framför sadeln och vi gav oss av i värsta flygande passen (!) och just när jag triumferande tänkte "Vi klarar oss nog!" - så vaknade jag.....

Ja, i drömmen kan man ju alltid rida...

Lille Next in Lyne hade vuxit på sig bra sen jag såg honom sist. Här stretchar han efter en sovstund.

Idag var det Cinnamons tur att följa med till löshoppningen. Redan när jag satte bilen för transporten flockades hästarna och ville  "ta mej, ta mej!" Så härligt att det inte är tvärtom, att de flyr all världens väg!

När jag fiskade ut Cinnamon ur flocken (kan man kalla 3 hästar för en flock? - ja)  så surnade Nyponros till och sprang fram för att SPARKA henne... vilket temperament den lilla fuxen har minsann!

Cinnamon njöt i fulla drag, klev utan tvekan på transporten och stod lugnt både dit och hem. Inte ens en ynka bajshög producerade hon, så COOL är hon!  Hon tyckte att det var kul att hoppa igen, det var ett bra tag sen sist...    Duktig flicka!!

jA NÄR MAN SER DEN KAN MAN UNDRA...

Växte i hagen hos mig, inte så värst välkommen där. Men tämligen vacker, eller hur?

Det var sån härlig stämning och så fint anordnat på körtävlingen, så det kliade verkligen i mina fingrar att få köra en häst själv...

Visserligen kör jag min islänning Vhiskur, men att köra dressyr och kanske riskera tölt eller grisepass känns inte så lockande...  jag är betydligt fegare än Agneta m fl.....