Calle är en renrasig morganhäst. Han är så stor och vacker. Jag föll helt i trans. Snygg färg har han också. (Vi liknar minsann varandra..) Han och Isak har samma pappa, Isaksbo Ivanhoe.

Calle är en riktig oturskille och står ofta skadad för att han fått pinnar i bogen eller läppen avbiten eller nåt. Men när han är igång, wow, vilken häst!  Jag har i hemlighet döpt honom till Snygg-Calle....

Fjordvalacken Tore har aldrig löshoppat förut, men han har med viss svårighet (påstod Marika) skuttat över 50 cm hinder med små ridskolebarn. Ha ha ha, vem tror på det? Tore hoppade helt suveränt, och roligt tyckte han att det var, som han gasade på. Ingen drivning behövdes där. Snyggt!

Samba tränar för att bli proffs och låta lilla barnbarnet Wilma få känna på hoppning över hisnande höjder.

Ja, barnbarnet är ju Sambas matte Vivis förstås!

Min matte undrade om inte Vivi polerat Samba litet extra med pälsglans och putsduk, hon skiner ju som sola i Karlstad, men Vivi förnekade detta bestämt. Samba heter egentligen Ekbäckens Saraband. Hon är också en welsh mountain. WM rules!!!!!

Tigur har verkligen gått från klarhet till klarhet. I början hade han, som de flesta, svårt att hålla reda på benen. Islänningar verkar ha extra svårt, de har ju så MÅNGA gångarter!

Men ni ska se honom nu! Han hoppar med glädje och framåtanda, bockar emellanåt och har en galopp värdig en ... host, host... ja, nästan en welsh...

Esses förut så nervöst taggade welshponny Simsalabim börjar bli ett riktigt hoppproffs! Han klipper alla hinder hur lätt som helst, hur högt som helst! Och inte verkar han nervös längre heller. Den här träningen är verkligen kanonbra! Stämningen är lugn och glad, och alla tanter hjälper varandra. Ja, så är ju Simsalabims husse Lasse också med, bland alla tanterna!

Nyponros: "Mamma, mamma, nu FÖRSTÅR jag vad det här går ut på!" 

"Jag kan, jag kan!!! Och roligt är det!"

Nyponros: Matte låter mig åka lös i åklådan, eftersom jag rev sönder grimskaftet förra gången. Hon tror att det blir bättre om jag får bestämma själv hur jag vill stå i lådan.

Och tror ni inte att jag helst åkte baklänges? Varje gång matte stannade och tittade (löjligt, det är ju bara 7 km att åka) så stod jag med rumpan vänd framåt. Matte sa att hon har läst att många tror att det är så hästar vill åka, och jag, ja jag håller ju med förstås....

Nyponros: Idag fick jag åka till Marika och löshoppningsträningen igen. Matte tyckte att det var så nyttigt för mig, både att åka transportlådan och att se nåt annat än vanliga hagen, och så att skutta över några hinder förstås...

Cinnamon, hon tränar inför lördag genom att vila och ledas i träns varje dag. Matte var tveksam till mer hoppträning för henne, och coachen Marika tyckte bestämt att det var bättre att hon vilade och blev litet laddad. Vi får väl se... Matte försöker också att hålla hennes vikt nere, den stackarn får inte beta mer än någon kvart varje dag. Men hon får förstås sina portioner av hösilage, och på nåt konstigt sätt verkar magen hennes inte minska speciellt mycket i omfång...

Det var många hästar som deltog, ja mest de vanliga då, matte tog bilder så här ska jag berätta litet om vad som hände...