Nu är det väl dags att hoppa in i transporten och åka hem till Rosie och Vhiskur? Som för övrigt hade skött sig ypperligt, till mattes stora glädje.

Ibland tror jag att alla tanter ordnar det här med löshoppningen bara för att få fika efteråt...

Oj voj! Stoet Memory visade att hon minsann varit med vid hopp-SM och fullkomligt flög över hindret, hur högt det än blev. Men nästa gång ska jag...

När man ansträngt sig litet grand. Här njuter jag av vatten i den fina boxen jag fick låna.

Där stod en hel del tanter i uppsamlingshörnan.

Efter varje hopp vankades havre i hinken vid hörnet. Inte helt fel. Men här ser det ut som om Sofi inte har lust att bjuda på någon havre?

Cinnamon: Nu har jag fattat det här med hoppning! Det är jätteskoj! Matte vart så glad över att jag sög mot hindren och hade putsat litet på min stil.

Tvåårige islänningen Tigur stod i boxen och laddade upp för sin hittills mest magnifika uppvisning, full rulle och rodeobockningar... matte Gunilla var nog glad att det inte var uppsutten hoppning...Men hindren tog han elegant. Tyvärr funkade inte kameran vid själva hoppningen där.