Matte: Någon timme efter att jag tagit bilden på Nyponros ensam utanför det nyhalmade stallet gick jag förbi och såg ingen häst alls. Istället såg jag att Nyponros gått in i Vhiskurs avdelning och lagt sig BREDVID HONOM!!!

Nu sussade alltså alla tre hästarna inne i stallet!

Raklånga! Förmodligen helt utmattade efter nattens vak utan tillgång till stallet.

Det var länge sedan jag blev så glad. Det börjar kännas som om de tre hästarna har börjat bilda en liten harmonisk flock... Underbart!!!! Även om det fortfarande är litet spänt vid utfodringen och släppet ner till betet...   Tyvärr hade jag inte kameran med mig denna gång.

Får jag våga en vild gissning, att det här är den skyldige?

Matte: VEM av er två är det som har bitit Nyponros? Hon har djupa märken från ett hästbett i halsen. Dock inget blodvite, som tur var. Nu undrar matte vem det var som miste tålamodet? Visst kan hon vara en retsticka, men våld i hagen är mattes rättighet att utöva, ingen annans!

Sådärja, nu var det uttorkat och avtorkat och putsat här och där, och ny halm fylldes på. Visst vart det bra mycket trevligare så här?

Du har verkligen gjort ett gott jobb med att fostra mig till en självständig och tänkande ponny. Jag är knappt rädd för någonting, däremot är jag väldigt nyfiken och vill alltid kolla allt nytt. Vad roligt att Du gör Dig besväret att skriva till mig på bloggen!

Att Du har gjort mig självsäker är inget jag lider av, men min omgivning kan ibland tycka att jag är litet FÖR PÅ. När min matte igår på löshoppningen berättade för de andra tanterna att jag nyps ibland, så sa Vivi direkt, "men det är ju så hon HETER, "Nyp-on-ros"... Ha ha ha!!!

Förstår dom inte att jag bara nyper litet för att kolla materialet i jackorna? OK, OK, jag ska sluta.... Du behöver inte vara orolig, mamma. När det verkligen gäller, då uppför jag mig som en ängel. Men så har man ju att brås på - elitsto som Du är! Och far min är inte heller något att skämmas över...

Din dotter Nyponros

Nyponros: Och som i ett blixtslag strömmar bilder in från igår! Här har Agneta fångat mig i flykten över krysshindret. Fin stil va?

Vänta ni bara till nästa gång!

När stallet var fyllt med gul och väldoftande halm igen, lade Vhiskur och Kaneldamen direkt beslag på varsin sovplats. Och jag fick stå utanför, bara för att jag är minst...

Hoppas att husse snart kan bygga klart den nya stalldelen!

Alla hästarna: Nu är vårt stall tömt på hela vinterbädden och vädrar ut. Vi fick campa i natt, det är ju många hästar som gör det, men vi är vana vid att kunna gå in och ta vår slummertid i mjuka halmen. Så vi väntar otåligt på att matte ska bli klar och vi kan flytta in igen!