Cinnamon: Så var det dags för den tredje löshoppningsträningen borta på Bygget. Nu har jag blivit så lättlastad så jag glider in i transporten hur snabbt som helst.

Några funderingar kring det här med fång:

Fång är ingen hovsjukdom, det är snarare en förgiftning i tarmarna, ofta p g a en foderrubbning.   Det kan vara så att hästen blir öm i HELA kroppen, men eftersom hovarna bär upp hela hästens vikt så märks symtomen oftast först där. Men en häst som är ytterst ovilllig att bli riden eller t o m borstad och plötsligt är känslig i huden, KAN ha fått fång. Min hovslagare menar att man bör hålla koll på mankammen, om den blir fylld och hård är det varning för fångrisk.

Det är inte sant att fång bara utlöses av för kraftigt bete. En för snabb förändring av foderstaten kan ge fång. T ex om man byter från ett parti hö eller hösilage från ena dagen till den andra. Men mycket kraftfoder, alltså proteinöverskott, eller tex klöverrikt bete, kan givetvis ge fång det också. Vad många inte tänker på, är att även svält kan ge foderrubbningar och därmed också fång. Finns det för litet bete, kan hästen äta de giftiga växter den annars ratar och få fång.

Vid frost får betesgräset högre sockerhalt, vilket kan ge fång. Alltså bör man inte släppa ut hästarna på frostigt bete. Tål de detta bättre om de går där dygnet runt? Då blir det ju en mer långsam tillvänjning. Om socker kan ge fång, är det verkligen nyttigt att ge hästarna betfor eller melass?

För hård träning på hårt underlag kan ge överbelastningsfång. Likaså om hästen är för fet och ryttaren tung.

Det forskas mycket kring fång, men även veterinärerna är osäkra på exakt orsak och verkan. En del hugger upp hoven framtill för att "avlasta trycket". Det tycks mig en smula barbariskt. Att ta bort hästen helt från bete kan förmodligen också det innebära en STÖRRE fångrisk, eftersom det blir ett foderbyte i sig?

Vad tror Du?

Matte: Liten gråskimlig ponnyflicka är lättfödd. Som man kan vara när man är tre år. Det börjar bildas små bullar på länden vid svansinfästningen och halsen böljar oroväckande vid mankammen. Vad göra?

Om jag har några som helst planer på att vara med på treårstest eller ställa ut, så borde här hållas igen. Lille Rosie och guben Vhiskur kan äta bra mycket mer. De behöver beta, men Cinnamon...

Jag plockade fram munkorgen ur gömmorna. Den använde jag lite grand för många år sedan på min dåvarande shettis, som också han hade en tendens att runda till sig betänkligt på betet. Han var lika glad ändå, och drog girigt i sig ett och annat strå där genom öppningarna vid sidorna.

Min tanke är att det är bussigare att låta hästarna gå ihop än att skilja dem åt när det ska betas. Med munkorgen på kan det lätt låta sig göras. Men...

Cinnamon: Tvi vale vad äckligt med den här plastgrejen på nosen! Jag skakar och skakar mitt huvud så kanske den försvinner?

Matte: Det här står jag inte ut att se på. Kanske får jag ändå göra så att jag skiljer dem åt. När de andra två betar får Cinnamon och hunden och jag gå på långpromenad. Det blir nog bra för oss alla tre....