När man smaskat i sig morgonhösilaget måste man vila ett tag. Cinnamon vaktar (som vanligt)

Nyponros: Så här nära kan jag gå islandsfarbrorn, och jag är inte det minsta rädd. Att han var dum mot mig i höstas har jag glömt och förlåtit, vi hästar lever i nuet.

Nyponros: När matte ropar kommer jag alltid på stört!

Båda: Vi hörde minsann att matte ropade...

Rosie: Så nesligt! Matte kom med hink och svamp och ljummet vatten och skulle tvätta rumpan på mig. Jag vägrade först. Man har väl någon slags stolthet? Men ok, jag har brunstat en del och var förstås litet smutsig längs insidan av låren.

När matte väl fått sin vilja igenom och börjat tvätta, tyckte jag allt att det var rätt skönt att bli ren...

Kollar här, ja rent blev det!

Vad tänker Du på lille vän? Saknar Du lilla Sava och Monia och Diva? Eller tänker på nåt annat? Vad gärna jag skulle vilja kunna läsa Dina tankar när Du ser så där tankfull ut!   

                                                  
           Matte

Nyponros: Vi har en liten skogskulle i hagen. Där går jag förstås frejdigt upp ensam, om matte går längs stigen. Jag är inte rädd av mig, jag!

-såg det ut så här i hagen.

Jag älskar mina fina ponnyflickor och Vhiskur också förstås, men visst tänker jag ofta på Sveipur. Jag vet att han har det jättebra där han bor nu, men varje häst jag haft är för mig speciell och äger en bit av mitt hjärta.

Kram på Dig, Sveipur, och på Dina nya kompisar!

Din fd matte