Igår klädde gnistrande rimfrost in alla träd i praktfulla kläder...  jag bländades oavbrutet och föll nästan i trance över all skönhet naturen kan bjuda på.

Kallt är det fortfarande, trots att alla väderprognoser spår varmare så stannar det vid minus 11-13 hos oss.

Som ni märker har jag svårt att hålla fingrarna från bloggen.

Nu har vi minus 15 grader här. Kallt och mysigt. När det går upp till minus 8 tycker man numera att det är rena värmeböljan. Mycket hösilage går det åt, för foder är det viktigaste för att hålla värmen för hästarna.

Mularna är nästan jämt gulligt frostiga..

Vid tragedin i Skånes djurpark när man tvingades ta det fruktansvärda beslutet att avliva hela den 12 huvud stora vargflocken, angav man som främsta skäl att:

- om Alfahonan eller -hanen eller t o m båda Alfadjuren skjutits, uppstår en sådan oordning och oro i flocken som lämnas kvar att det inte kommer att fungera....

HUR går det nu då med alla olika vargflockar i Sveriges skogar, där ett eller båda alfadjuren skjutits? Och hade jägarna (och Naturvårdsverket) någon som helst aning om vilka djur man sköt? Troligen inte...  VEM tar nu ansvaret för alla de vilsna flockarna och vad de kan ta sig för?

Jag föredrar helt klart huset i sommarskrud!   

Jag märker att den allmänna bloggaktiviteten verkar ligga på is  (vitsigt va???)

Antar att de flesta måste använda sin energi till att

1) skotta snö vid huset

2) göra åkarbrasor

3) bära ved

4)fodra hungriga och frusna hästar

5) gräva fram desamma eller deras foder under enorma snödrivor

Och vem har tid att blogga då?

Visst ser det litet ut som ett pepparkakshus nu, inbäddat i bomull?

Vi har 21 minus ute men 20 grader varmt inne, som tur är...

Snö och kyla, kyla och snö. Inte roligt längre.

Halkade in på Ophras program idag. De visade en intervju hon gjorde med Michael Jackson 1983 på Neverland. Det var visst den första intervjun han gjorde på 14 år!

Jag måste säga att jag aldrig sett en sådan personlig och sympatisk bild av M J. Han berättade, märkbart rörd, om sin hemska barndom och sin stundtals brutale fader, som hånade honom och drev honom hårt i stjärnkarriären. "Det var ALLTID shower, repetitioner, skivinspelningar och intervjuer, jag fick aldrig tid att vara barn" sade han lågmält.

Han visade en ödmjuk och känslig sida, mycket sorgsen, och han verkade ensam i livet, trots sina rikedomar och framgångar. När han nämnde barndomen blev hans blick till brädden fylld av rädsla. Och när han kritiserat fadern tittade han ängsligt in i kameran och sa "förlåt mig, Joseph" (faderns namn)

Den här intervjun gick rakt in i hjärtat på mig. Stackars, genialiske Michael!