Alla inlägg den 21 januari 2010

Av Alpackaprinsarnas blogg - 21 januari 2010 15:46

Till min stora glädje har jag som nästgranne fått duktiga hästtjejen Emily med sina tre hästar.


Jag har som ni vet tidigare i min blogg presenterat hennes fjordvalack Ljulius i flera bildsvep, riden och körd med däck. Här är nu hennes knappt treårige och godkände hingst Gandalf, för andra gången framför släden.


Emily finns vid Gandalfs huvud, vid tömmarna "gamle kusken" Veronica som numera är hästlös men av ohejdad vana är en inbiten fjordingfantast.


Emilys hästar är otroligt välhanterade och litar till 100% på sin matte. Jag höll på att skriva 200 %, men det finns ju inte...


  

Av Alpackaprinsarnas blogg - 21 januari 2010 10:19

  

Sammie ser förväntansfull ut medan matte steker Hundbullar...   mums!

  

Av Alpackaprinsarnas blogg - 21 januari 2010 08:10

Medan Lille Hund fluffades var jag inne och kastade ett getöga i den stora stora möbelaffären som börjar på I.....  


Maken till fula och opraktiska soffor! Nästan alla hade långa utstickande sittdynor som gör att ens ben och fötter pekar rakt ut. Obekvämt! Och allt är hårt och fyrkantigt, vart tog de mjuka sköna ryggstöden vägen, soffor man kunde vräka sig i och TRIVAS?


Och VARFÖR ser alla soffor i princip likadana ut? Svarta och murriga och kantiga. Att det ska gå "mode" även i hela möblemanget, är inte det sjukt? Är det för att man ska vara tvungen att kasta ut soffan nästa år när det kommit ett nytt soffmode?


Den store Soffdesignern har slagit till, "talkin´is cheap, people follow like sheep..."  Jag säger bara:  "blaaaaaaaa..." 

  

Av Alpackaprinsarnas blogg - 21 januari 2010 07:10

Det är gott att ha en klurig och teknisk karl! Jag jublar! Jag brukar kalla honom Bicycle Repair Man...  För Dig som inte är bekant med gamla Monte Pythonsketcher kan jag berätta att det var en Pyton gubbe som kom cyklande för att undsätta folk i nöd, han hoppade in i en telefonkiosk och bytte till stålmannenkläder och sedan fixade han briljant deras punkterade däck etc.


Igår mättes det strömstyrka och ampere hit och dit, och det visade sig att en liten elak säkring inne i trafen till Thermobaren hade dragit sin sista suck. Såna där pyttesmå glassäkringar ni vet? Den var på 6,3 A och som jag förstår är det mycket viktigt att man sätter in en ny av precis samma styrka. Hade vi nån sån?


Mannen rotade litet i sina gömmor, och javisst, fiskade fram en perfekt liten säkring. Vi bytte den igår kväll och det var spännande att se i morse om det funkade. Det KAN ju vara så att säkringen helt enkelt var livstrött, men den kan ju också gå sönder för att nåt annat är fel.


Men nej då, Thermobaren hade gjort sitt jobb och vattnet flöt så fint och fritt i den!

   Bicycle Repair Man!!!!!!!!   Min egen!

Av Alpackaprinsarnas blogg - 21 januari 2010 06:28

 Såg det här inlägget på min blogg för ett år sedan  (den där kolumnen till höger ni vet, där kan man hitta ett och annat intressant...  och tyckte att det står sig lika väl idag! Så här har ni, gott folk!!
 Ponnybloggen 20 januari 2009 
Som motvikt mot alla dessa inspända huvuden, skarpa bett och hackande sporrar finns det många som drömmer att rida MED sin häst istället för att man motarbetar varandra. För så blir ju både ryttare och häst förlorare och ingen upplever någon glädje. Om man inte är en inbiten djurplågare dvs...

"Där konsten slutar tar våldet vid"... som gamle Ehrengranat så riktigt kommenterade.


Ingenting är väl så ljuvligt som att ha en häst som FRIVILLIGT följer en och vill umgås med sin människa. Om Din häst flyr undan Dig när Du kommer ut i hagen bör Du ta Dig en funderare på varför.


I min ungdom (*fioler in från vänster*) var min stora dröm att få min i början så skengalna nordsvensk Eurita att vilja samarbeta med mig helt utan tvång. Jag red henne ofta i bara grimma, och det gick utmärkt. Då var jag ju ung och smidig och vägde betydligt mindre än idag...


En dag vågade jag släppa kontrollen och red ut i skogen utan någonting alls. På en naken häst alltså. Ett lätt mantag, och kommunikationen skedde med röst, vikthjälper och skänklar. Så underbart det var! Jag var helt utlämnad till min hästs goda vilja och hon var GOD! Vi skrittade mest, travade och galopperade, och allt gick som en dans.


Jag gjorde om det flera gånger, men aldrig när någon annan var i stallet. De hade väl trott att jag var tokig då? Idag är det annorlunda. Då hade jag kunnat uppträda med numret!

Nordsvenska stoet Eurita  med migas på ryggen, nån gång för 30 år sedan...

Presentation

Fråga mig

19 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11
12
13 14 15
16
17
18
19
20 21
22
23 24
25 26 27
28
29 30
31
<<< Januari 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Ovido - Quiz & Flashcards