Direktlänk till inlägg 21 januari 2010
"Där konsten slutar tar våldet vid"... som gamle Ehrengranat så riktigt kommenterade.
Ingenting är väl så ljuvligt som att ha en häst som FRIVILLIGT följer en och vill umgås med sin människa. Om Din häst flyr undan Dig när Du kommer ut i hagen bör Du ta Dig en funderare på varför.
I min ungdom (*fioler in från vänster*) var min stora dröm att få min i början så skengalna nordsvensk Eurita att vilja samarbeta med mig helt utan tvång. Jag red henne ofta i bara grimma, och det gick utmärkt. Då var jag ju ung och smidig och vägde betydligt mindre än idag...
En dag vågade jag släppa kontrollen och red ut i skogen utan någonting alls. På en naken häst alltså. Ett lätt mantag, och kommunikationen skedde med röst, vikthjälper och skänklar. Så underbart det var! Jag var helt utlämnad till min hästs goda vilja och hon var GOD! Vi skrittade mest, travade och galopperade, och allt gick som en dans.
Jag gjorde om det flera gånger, men aldrig när någon annan var i stallet. De hade väl trott att jag var tokig då? Idag är det annorlunda. Då hade jag kunnat uppträda med numret!
Nordsvenska stoet Eurita med migas på ryggen, nån gång för 30 år sedan...
Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 |
17 | |||
18 |
19 |
20 | 21 | 22 |
23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 | 31 |
|||
|