Men Tamya hittar väl ett eller annat strå i det blekt gula?

  Och My står och längtar efter saftigt grönt betesgräs...

- är att man blir något mindre beroende av vad OMGIVNINGEN tycker och tänker..

Nackdelen är väl att kroppen inte gör som man vill och inte längre innehar ungdomens spänst och styrka..

Jag måste hålla med Ann-Louise i hennes åsikt att man bör samspela med sina djur PRECIS SOM MAN SJÄLV VILL. Då förutsätter jag att allt man gör är för djurets bästa. Men man kan (och ska) ge fullkomligt tusan i om omgivningen rynkar på näsan för att man inte rider sina hästar, dagligen eller alls, att hästen får godis ur handen, att hunden inte går fot eller att den får sova i sängen etc etc.

Alltså gör jag som jag tycker är bäst. Vilket inte hindrar att jag alltid har ögon och öron öppna för nya influenser och tar råd när det behövs, dock icke av besser-wissrar.

Och varför skulle inte hästar kunna hoppa upp på stenbumlingar?

Här är godkände fjordhingsten Gandalf 268 med ägarinnan Emily, för ett år sedan:

Att kärleken är ömsesidig går inte att ta miste på!

- göra ett långt inlägg. Sen läste jag min favvoblogg, Ann-Louises, och hon hade skrivit mycket av det jag tänkt och dessutom mycket mer genomtänkt (snygg formulering va?) - så jag rekommenderar er alla att läsa det inlägget från 13 april (idag) istället!!  Läs noga, tänk efter!!!

En av kommenterarna funderar på hur det skulle gå om delfintränarna t ex fick idén att straffa späckhuggarna  -man kan ju bara FÖRESTÄLLA SIG! Du förstår vad jag menar va? Men hästar är mestadels så GODMODIGA och snälla, så de står ut med mycket mer än vad som borde vara möjligt, i beteenden från oss människor, som tror oss stå över allt levande, såsom Skapelsens Krona...

Kort sagt: hästvärlden och träningen där (och hundvärlden också) är full av våld, straff, smisk och skrikande. Och folk behagar jämt ha massor med åsikter om hur ANDRA gör med sina djur.

Och därifrån till mina nuvarande Älsklingar, alpackaprinsarna! Liksom med delfiner och späckhuggare kan man ju fetglömma allt våld eller ryande. Det är alltså ytterst karaktärsdanande att träna alpackor, eller - att överhuvudtaget få vara nära dem. Om de inte gillar vad du gör, så kan det se ut så här:

  De går helt enkelt därifrån och där kan du stå med lång näsa!

De har också lärt mig, genom klickerträningen, att om jag missar det minsta med klicket eller är ouppmärksam och inte belönar, då är träningsstunden SLUT. Men - det braiga är att de är lika intresserade nästa gång man försöker. Så man får en ny chans, gång efter gång. VISST ÄR DJUR UNDERBARA TRÄNARE!

Många av er har undrat hur prinsarna ser ut när de klipps....  här är en bild från AUGUSTI förra året, när de just kommit till oss. KÄNNER DU IGEN DEM? Knappt va?  Och då har de varit klippta i månader!

  Vilka gaseller!!!

Ser du kissen på vägen? Kamelpojkarna ser precis ALLT som rör sig, de har örnblick och reagerar på direkten.

  My är som ni ser tämligen FULLULLAD!  Det blir nog en chock att se dem sen när de klippts, nu är ullen så tjock så man får knappt in fingrarna till själva huden... 

Den långa långa kalla vintern (som inte är slut än) är ju egentligen inte lämpad för levande varelser! Efter det eviga mörkret blinkar man förvånat mot en tveksam vårsol och känner sig helt urlakad. Vårtrötthet, är det inte så det kallas?

Pojkarna känner det också...

 På bilden ovan av Tamya ser man tydligt att det inte finns några tänder i alpackans överkäke, bara en hård kant. Tänderna växer hela tiden, så när man klipper ullen i maj så putsar man också av tänderna!

- under senvintern har ju prinsarna envisats med att lägga 1-6 högar inne i stallet varje natt. Jag har mockat ut på morgonen, vill INTE att toan flyttas in!

Men nu när det är varmare ute så verkar det ha återgått till den "vanliga ordningen", nu går de till sin toalettplats. Kan jag dra en lättnadens suck?

     FÖRLÅT mig pojkar, att jag publicerar så ofina bilder av er!

MINA ALPACKAPRINSAR!!!!!

Att vistas bland dem, prata med dem, klappa dem, få smeka dem, fodra dem. Allt är en lisa för själen!

  My i sin ständiga position "kolla in matte". Skuggan i framkant är Qatay som vill vara närmast i bild... ha ha