När höstsolen gassade ner på oss för fullt, tog jag mina prinsar på promenad. Inspirerad av Nadine, som alltid går ensam med sina tre alpackapojkar, tänkte jag, "kan hon så kan väl jag"...  och så BRA det gick!

De litar fullt på mig nu, och går så följsamt. Vi har varit ute flera gånger, och killarna tycker att det är jättespännande att få komma ut ur hagen. Husse tog fram kameran och knäppte några bilder av oss...

Jag har varit hos Nadine och hennes fina alpackapojkar. Hon har, precis som jag, haft dem i drygt ett år, och det är jätteroligt att utbyta erfarenheter.

Jag tror att de här alpackorna har Sveriges vackrast belägna skötselfålla!

Nadines mjuka hantering var ett sant nöje att skåda..

  Här får inlånade Caspar grimman på sig..

  - och här är det brune Marwin som lärt sig att själv stoppa in nosen i grimman.

   Justin var en riktig pusspojke! 

Vi gick en liten promenad, jag fick ta dem alla tre! Tyvärr fick jag ingen bild av det.  Såna välartade gossar, och en sån underbart gullig alpackaägarinna!

Stackars Tamya har problem med såriga svullnader mellan sina tår. Det kommer och går. Vi har försökt olika behandlingar, nu senast en antibiotikakur. Ibland är det en fot som krånglar, ibland två. När jag skulle injicera så fick han gå in i minifållan bredvid skötselfållan och bindas upp,så kom jag lätt åt att sätta sprutan där den skulle. Han var så DUKTIG, min stackars alpackaprins! Efter några gånger visste han precis hur han skulle gå och satte själv upp sitt huvud mot stolpen.

Igår ringde grannen: "Dina pojkar är nere hos oss....." 

P A N I K!

Jag min dummer lät dem gå i den provisoriska inhägnaden med orange plastfårnät utan tillsyn....  och på nåt sätt tog de sig ut, man kan inte se hur, för staketet stod intakt när jag kom ner!

Sån tur att man har påpassliga grannar! Som t o m är coola nog att fotografera!

  Här var det spännande att gå...

  Jag har ju tränat pojkarna mycket på mitt lockrop, och nu fick jag verkligen chansen att plustesta det...              "OJ, matte ropar visst"

  Och med godishinken var det inte så svårt att få dem på den rätta vägen igen, dvs tillbaka till hagen!  (Kanske var det här ett sätt för dem att meddela att de gärna går på fler utflykter?)

Peter Nordahl både stoppade utflykten och tog bilderna. Tack Peter! Vem vet hur det hade kunnat gå annars...?

Han är - som vanligt - en riktig charmör! Söt som socker!

  Här är en av de få bilderna jag har på honom i profil........  från i förrgår

  - för det är ju nästan jämt SÅ HÄR han ser ut-----

Ett kul missförstånd förresten, jag hade annonserat ut "alpackaull" till salu i lokalblaskan, med en söt huvudbild av My.  Får ett telefonsamtal som börjar "Hej, kan man ha alpackan ihop med hästar?"   Jag:  "????"    "Jo, du hade ju en annons inne om en alpacka. Den ser så himla söt ut, och billig, bara 600 kr....!"

Jag: "Då har du nog läst annonsen väldigt slarvigt, det står ALPACKAULL, och den kostar 600 kr kilot... en alpacka är betydligt dyrare - och en ENSAM alpacka får du aldrig köpa, även om den skulle gå med hästar ... då blir den djupt olycklig"

Ullen var hon inte intresserad av.

Vi hade besök av Kicki idag. Hon mötte alpackapojkarna en gång i vintras, men i övrigt har de inte setts. Men de kom direkt fram till henne, både ett tecken på hur orädda de blivit men också på att Kicki har en speciellt djurkänsla, som de känner av.

T o m My kom fram och tog godis av henne, och han är inte lättflörtad!

  Här gör han en "touch"  på lilla bollen.

Jag tänkte att det vore kul att se om klickerträningen satt så väl att Qatay kunde träna med någon annan än mig.... och det kunde han!

  Här kollar han och My in stora bollen.

  - och här börjar bollspelet...

  - för att fortsätta med en rejäl spark!  Bend it like Beckham!

   Även kast med den lilla mjuka bollen fungerade utmärkt!  Bravo Kicki!

T ex att prinsarna springer en till mötes och går in i skötselfållan av alldeles fri vilja!!!!

Tre vackra svansar i en fålla

  Se hur coola mina pojkar är, fast grannarna samlas i hagen för att flyga modellhelikoptrar och ha trevligt. När flygeriet började ville My gärna vara med... men det fick han inte för de tvåbenta gossarna. Så kamelpojkarna stängdes upp i övre hagen. Fnys.

  Qatay och Theo umgicks över gärsgården...