Det här med klippningen av prinsarna har jag gått och haft litet ångest inför...  Att man lägger dem på ett bord och surrar fast benen, djur som är så känsliga för att bli berörda...   Men trots att det SER brutalt ut, så var det mycket lindrigare än vad jag föreställt mig.

   Qatay hade högljudda synpunkter på hela proceduren men var inte speciellt nervös ändå..

  Tamya var lugn som en filbunke..  Här ser man en liten del av den fina ullen som Fredrik så skickligt klippte av. Junia var en fullfjädrad medarbetare trots sina unga år!

   Visst ser det rätt läskigt ut!  My är ju en nervig kille, så han slapp ha grimma på sig och matte stod mesta tiden vid huvudet och lugnade honom.  När alpackan är fixerad så här så är den mycket lugnare än om man skulle försöka klippa den på annat vis. Det går relativt fort,  skulle alpackan ha kvar sin tjocka ull under heta sommardagar så skulle den nog få värmeslag.

Man tror knappt att det är sant, när prinsarna klippts blev det inte mycket kvar av dem!

Tamya före:

Tamya efter:

Qatay före:

Qatay efter:

  Visst ser han ut som en av dansarna i Fame?

Och slutligen, My före:

- och efter.....

  Snart är det klippdax!

Häromkvällen rådde en tät dimma över alpackahagen. Mitt favoritfotoväder! Ner med kameran förstås. Så här såg det ut:

Kamelpojkarna har öppnat affär i stallet...    Kom och köp!

 Tamya handlar

                     Fast det är JAG som är föreståndare här i butiken! 

  Alpackaprinsarnas ull bara växer och växer. Men idag då det SNÖAR och bara är några plusgrader är de nog glada över att ha den kvar!

Igår var det premiär för nya beteshagen. Efter en försiktig första koll blev det fullt race runt!

Tamya vinner alla race! Om det är för att han är snabbast, eller för att han är ledaren och ingen törs gå om honom, det må vara osagt..

Men glada är de!! Tjolahopp!!!

Nu för tiden behöver jag inte ens ropa på prinsarna. De kommer i sporrsträck ändå, så fort jag går ner till hagen...

  Och jag får ljuvliga blickar..