Vad är god hästhållning?

Varenda människa som skaffar häst tror sig ofta veta bäst vad hästen behöver. Det spelar ingen roll om man har sin allra första häst eller om man haft hästar i hela sitt liv. Ibland grundar sig kunskapen helt och hållet på vad som gäller i just det stallet där hästen är uppstallad, ibland grundar sig kunskapen på gammalt förnuftsstyrt och erfarenhetsmässigt vedertaget vetande. En del människor famlar vilset i alla nya läror, en del baserade på vetenskapliga undersökningar, andra på vissa ”gurus” uppfattning om hästars väsen och deras behov.

Den västerländska ridstilen och hästhållningen baseras på militärens sätt att hålla häst. Hästar var nödvändiga ”redskap” inom armén, man skötte dem så att de skulle hålla länge men var kanske inte så intresserad av deras ”väsen”. Liksom mannarna gällde det för hästarna att lyda och stå ut. Man ”talade inte” med hästarna, man ”lyssnade” inte heller på dem, man gav order. Punkt slut. Det är skrämmande hur mycket av den inställningen det finns kvar än idag. Hästar är ”bara djur”, de behandlas ofta som sportredskap, en häst som av någon anledning protesterar är bara ”dum och ovillig”.

Hästens roll som enbart nyttodjur märks även idag. Många människor kan inte förstå varför jag skaffat mig små welsh mountainponnier. ”Du kan ju inte rida dem!” ”Vad ska Du HA dem till?” osv är ganska vanliga kommentarer. När jag svarar ”bara till lyst, för att de är så ljuvliga och gör mitt liv så mycket värdefullare..” är det inte alls alla som förstår vad jag menar.

Vad är nu hästens behov? Det här är min filosofi:

En häst behöver – rörelse, helst då på stora stäppliknande ytor, men även kuperade områden med träddungar är idealiskt så att hästen kan söka skydd för vädret (vilket den oftast inte gör).

En häst behöver – foder. Hästens föda ska till största delen bestå av stråfoder , ej av proteinrikt kraftfoder.  

En häst behöver psykisk stimulans – och den bästa stimulansen får den av flockmedlemmar, alltså andra hästar! Vi människor kan endast bli en blek ersättning för hästkompisar. Visst kan hästarna uppskatta oss, inte minst för att det är vi som kommer med fodret! Men det är nog sällan som hästarna om de fick välja, skulle välja oss framför sällskap av andra hästar! Undantag finns, ibland är det fråga om starka vänskapsband, ibland är det fråga om ren hjärntvättning av hästen.

Att stänga in hästen dygnet runt i en bur (en box) är alltså långt från dess natur. En häst kan anpassa sig till mycket och den kan också ”stänga av” en tillvaro som är hemsk för den. Men stereotypa beteenden är klara tecken på en häst som vantrivs. (Vävning, krubbitning, boxvandring mm)

Att sätta täcke på en häst är emot naturen. Hästen bildar viktiga vitaminer i huden, men då måste luft och sol komma åt. Ett täcke hindrar detta. En häst bildar också nödvändig vinterpäls om den går utan täcke. Många täcken stänger bara in fukt och bildar en osund miljö för hästens päls. Att ha ett tjockt täcke på en häst under varma dagar med grällande solsken är direkt djurplågeri. Speciellt om den inte har någon skugga i hagen.

Jag bryter själv ibland mot detta, sätter på regntäcke när det är runt nollan och blåser och regnar, på sommaren kan jag sätta på ett flugtäcke när insektsplågan blir för stor.

Lösdrift borde vara en alldeles idealisk form att hålla häst. Tyvärr verkar en del människor tro att lösdrift innebär en skötselfri variant. Man mockar inte rent i ligghallen och snålar med torrt strö där inne. Hagarna är också i många fall alldeles för små, vilket gör att hästarna mest klafsar omkring i djup lera långa perioder. Hur sunt är det? Hästarna måste hela tiden ha tillgång till rent, friskt vatten. Är det kallt måste man också öka fodringen så att hästarna kan hålla värmen. Att ha lösdrift för att man inte orkar sköta sina hästar är uselt!

Ridning. Jag hävdar med en dåres envishet att en häst INTE är skapt för vårt nöje. Men hade vi inte kunnat använda den så hade den förmodligen varit utrotad. Visst kan hästen trivas med en mjuk och hänsynsfull ryttare, som vet vad hästen klarar av och inte begär för mycket. Men hur många hästar plågas inte dagligen av hårda ryttare som rycker och sliter, använder skarpa sporrar och spön ”i utbildningssyfte..”?

Om jag jämför en överansträngd och/eller felaktigt riden häst med en häst som ”bara går i hagen”, så föredrar jag haggåendet om bara de andra behoven är uppfyllda (yta, kompisar, foder, vatten, skydd)

Var och en blir salig på sin tro. Jag lider med alla missförstådda/misshandlade hästar och är övertygad om att mina hästar har ett mycket bra liv!