Så här i gråtunga novemberdagar är det lätt att tycka att det mesta är pyton. Regnet öser ner, det kippar under stövlarna när man går och det blekt glåmiga ansiktet som möter en i spegeln är inte precis något som piggar upp.

Men - om jag tänker efter litet så finns det ändå så oerhört mycket att glädjas över:

Vi behöver inte akta oss för krypskyttar eller exploderande minor under fötterna!

Luften går ännu att andas!

Mina ben bär mig skapligt!

Mitt tak läcker inte, mitt hus är varmt och vi har alltid mat på bordet!

Och sen i den Lilla Världen:

Våra hagar är så pass stora så vi har hittills klarat oss skapligt från geggamojig lera... så många hästar får gå på alldeles för små ytor i lera och sörja....

Lille Hund blir allt bättre, han vill återigen gå på promenad även om det bara är med mig som sällskap, han leker med sina leksaker och allt är nästan som innan han fick den där stroken...

Här på party för några år sedan, med flugan på sné....

I mörkret kan man njuta av alla tända ljus..  Den gamla devisen "förbanna inte mörkret, tänd några ljus istället" kommer väl till pass!

Mina hästar är bästa vänner och äter sida vid sida..

Om en månad vänder det och ljuset kommer tillbaka till vår mörka tillvaro...

Så en riktigt GOD höst på er!

(Fler floskler: "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder..."  hi hi)