Tack Viveca!  Här är dikten i sin helhet:

”Låg på sitt yttersta,
Såg i syne en konstrytterska som han all sin kärlek gav.
Kom skönhet, din passgångare,
gallopera mig till en grav.
Fagrare skänklar ingen i världen såg,
Utom då den som för döden låg.
Kom nu beriderska,
Var min ledsagerska, var min lekamen,
Huld, tvagerska.
Häst utan tyglar som vägen minns,
Tag mig till landet som inte finns”
(Södersjukhuset, nov-1987)

Foto från Vhiskurs rygg, 2007