Hade tänkt försöka få några hopp-och-skuttbilder av Meya idag när vädret var så finemang. Sagt och gjort. Släppte upp Vhiskur utom synhåll så att han fick beta litet runt huset. Då brukar Meya leva rövare nere i hagen, stegra sig och hålla på. Men....

Tänkte inte på att dessa welsh mountainponnier är SÅ människotillvända! Så fort jag kom ner med kameran i högsta hugg så klibbade hon bara fast vid mig..

Så här:

Och så här:

Jag brukade alltid vara petnoga med att hästarna ALDRIG fick invadera min privata närzon, men de här små keliga ponnierna låter sig inte imponeras så lätt. Och Meya är så söt så jag förmår inte genomdriva någon längre stränghet. Så fort jag slutar är hon lika nära igen!

Men till slut lyckades jag få några huvudbilder när hon tittade bort några sekunder....  

Var är min kompis?

Malmlunds hundgäng är härligt glatt. De uppskattar verkligen att få komma ut på skogspromenad. Efteråt får de torka tassarna en stund på filten innanför dörren. Det här är nog enda sättet att få med alla FYRA på bild!

Jaktlabradorflickorna Viva och Bubblan är både poseringsvilliga och bildsköna.

Min kompis V är motvilligt förankrad i sin rullstol därinne i huset, så jag åker dit så ofta hon vill ha hjälp och tar ut hundarna och lunchfodrar hästarna.

Det var ett härligt väder igår (regnade inte!!!) och Sammie njöt av att träffa sina hundpolare igen.  Från ridbanan kommer man direkt ut i den fina skogen.