Idag tog jag Meya på en liten promenad. Hon är duktig att gå i grimma. Vi gick upp och hälsade på husse (om berget inte kommer till M......)

Nyponros ropade litet grand, men var inte överdrivet orolig. Meya gick snällt med. När vi kom tillbaka till hagen, ville Meya bara gå efter mig. Fast Nyponros kom och kollade henne, så att allt var som det skulle.

Igår när V och hennes dotter var här för att kika på nya ponnyn, lät jag dem springa ett slag inne på "gräsridbanan". Där är det fint underlag. När de susat runt ett tag stannade de vid varandra. Meya hamnade "bak och fram" och stoppade genast sin lilla nos under Nyponros för att se om hon möjligtvis hade litet mjölk...? Rosie tyckte att det var helt OK. Hon är så gullig mot sin lilla skyddsling! En riktig extramamma!

 

Joanna

1 februari 2009 14:05

Kul att ni trivs ihop!

William satt på Cinnamon i går! Kram J

 

ylle

2 februari 2009 05:58

Mitt hjärta känns så STORT just nu, älskar älskar älskar lilla Meya, lika mycket som Nyponros och Vhiskur.. ja hon är så go´!!! Vi börjar knyta an riktigt mycket! Vad kul,W på C, då är hon väl snart inriden då?? Hi hi...

 

Joanna

2 februari 2009 13:11

Cinnamon ska få träffa vagn och sadel här under våren :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...