AK

26 januari 2009 08:28

Fin Herrman!
Vi hade vår Tage precis så, fritt springande. Han bodde egentligen i hönshuset och hönsgården men när hönsen gick fritt gjorde han det också. Han var inte lika tam som din herrman, men ändå ganska orädd. Framför allt gillade han hundarna och kunde ligga tillsammans med dem i skuggan så där behagligt utsträckt.
Tills en dag när något gick snett...Matilda, gammelhunden kom med Tage i munnen. Jag vet ju inte exakt vad som hände men misstänker att hundens instinkter till slut tog bara över...
Sorgligt var det, men vi skuldbelade aldrig Matilda utan sa till barnen att räven tagit honom.
Ha en fin dag.

Annika

26 januari 2009 14:50

Vilken fin berättelse!!
Vilket påminner mig om våran kanin som gick som sällskap till en av våra hästar.
På dagarna var den lös och på natten i boxen.
Det bar sig inte bättre än att hästen trampade på den och den bröt sitt framben.
Pappa och jag for med vindens hastighet till veterinären som gipsade kaninens framben.
Vi fick dessutom ett gratis återbesök för de hade aldrig gipsat en kanin förut.
Resultatet blev toppen.
Till slut så försvann han dock spårlöst, kanske med god hjälp av en räv??
Men sitt liv, det levde han gott, så länge det varade.
Kram från en alltid lika kortfattad Annika. :-)

gitte

26 januari 2009 23:56

Hade en period en vit kanin - skulle köpa en marsvinsbur men i buren ingick en kanin - den lät som en symaskin på nätterna. Kaninen fick gå rätt fritt inomhus, och älskade att hoppa upp i sängen och landa mitt på solar plexus. Alltid just när jag somnat. Sen spann den - eller nått. Det lät som sagt som en gammal Singer.

Moa

27 januari 2009 18:49

Hej! har haft kaniner vädurer dom hade ett helt eget hus utomhus det var som en jätte stor kaninbur sen fick dom springa runt hur dom ville i trädgården har många minnen från dom bl,a hur vi jagade dom i timmar för att få tag i dom när dom var utanför buren, stampe hette den ena och sara den andra fattar inte hur vi lyckades köpa en hane och en hona vart nämligen en unge som fick heta muffin vart tyvärr tvungen att avlivas var något med tänderna. var så liten så kommer inte ihåg riktigt. Men jag kommer ihåg hur min bror kom gråtande eftersom en ja vad det nu va han sa iller men jag vet inte? hade tagit sig in i buren och tagit honom det var hemskt:( sara ja det var hemskt han hade diarré och hade en massa flugor i baken och dog sen det var inte så kul precis:( men dom har det nog bra nu får vi hoppas, Mvh Moa

Manolito

28 januari 2009 22:57

Herman kommer jag ihåg, han var ju som en hund. Vi hade en kanin som bodde ute och som fick springa lös på framsidan av vårt radhus (inhängnat)Hon blev också väldigt tam, hon älskade att ligga och bli kliad, mötte oss vid grinden när man kom hem, men hon ville aldrig bli buren då sprattlade hon.

Ann-Britt

26 januari 2010 08:04

Vilken fin historia. Bur är nog inget som passar för något djur egentligen, eller hur? Vi hade vilda kaniner eller harar som grävde bon i vårt lösdriftsskjul, i permanentbädden. Det var mindre kul. Hela bädden var uppgrävd och det såg inte så smakligt ut precis. Just den dagen som det hände hade en av inackorderingshästarnas ägare besökt oss utan att vi visste om det. Hon måste ha trott att vi misskötte hästarna när hon såg den bruna "gröten" i skjulet. Jag försökte förklara vad som hänt, men jag tror inte hon trodde på min förklaring.