Gårdagen innehöll inget fotograferande, då vädret var snöregnigt och en stor del av dagen ägnades åt klippning av Lille Hund. Snart ser ni resultatet på hans egen sida (se länk här nedan)...

Men jag kan rapportera att de små ponnyflickorna lekte och hade roligt, Meya är MYCKET i farten, medan Vhiskur stod och mös och såg gullig ut och vaktade. När jag gick "hagrundan" med Hundet lockade jag med mig flickorna ner till ängen, och när Vhiskur upptäckte att de gått ner dit, blev han helt förtvivlad och kom i så full fart som hans islandshästsben förmådde  ....   

Meya och Nyponros verkar så sams att de äter från samma höhög (jag kan knappt tro att det är sant) och även Vhiskur har smittats av detta fridfulla beteende och låter dem nådigt komma fram till hans.

 

Mita

21 januari 2009 09:05

vilka härliga namn på din hästar

http://rocotopeppers.bloggagratis.se

 

AK

21 januari 2009 11:59

Från samma hög?! Det gör ju inte ens kärleksparet vi har! Där går liksom prins Bellis gräns, vid maten...

http://bacillen.wordpress.com

 

ylle

21 januari 2009 12:24

AK: ja är det inte FANTASTISKT!!
Mita: Visst är det!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...