Den sista morgonen jag fodrar Cinnamon. Sista gången jag kratsar ur hennes hovar. Sista gången jag ropar "God morgon alla vackra ponnier!" till henne. Tårarna rinner under hela fodringen.

Så dum jag är. Jag har ju beslutat detta själv. Hon kommer att få det jättebra i sitt nya hem, det är jag övertygad om. Men jag har ju så svårt att skiljas från hästar. Jag grinar när jag skriver det här. Hoppas bara att jag inte bölar sen när Joanna kommer. Det vore ju för pinsamt.

Men jag kommer inte ifrån faktumet att det är den sista morgonen.....

 

Ann-Louise

15 januari 2009 08:21

Gråter med dig. Hur mycket man än vet att de kommer få det bra och att detta är den bästa lösningen så känns det så ont. I know!
Jag tror nog nya ägaren förstår!
Hoppas att allt går bra.

http://hastochhund.bloggagratis.se

 

EXZENTRIC

15 januari 2009 08:40

I know the feeling...

 

camilla

15 januari 2009 09:08

Men fy va sorgligt!!! Även om det är ens eget beslut!!!
Nu blev det fuktigt i mtt öga med.
Inte lätt att skiljas från ett älskat djur även om man vet att det kommer till det bästa av hem.

Kram!!

http://www.bentley.bloggagratis.se

 

PiLi, systra di

15 januari 2009 10:01

Usch.. Nu rinner tårarna här oxå.. Glöm inte lycka-till-i-livet-pussen i hennes panna från MIG !!!
Kram från sentimental o snörvlig syster..

 

sofia

15 januari 2009 12:26

Alltid tråkigt att skiljas från dem även om man tagit beslutet själv. Huga känner med dig.

http://www.nassom.bloggagratis.se

 

Annika

15 januari 2009 20:07

Ja du...den där känslan kännerjag tyvärr igen alldeles för väl.
Månadskiftet nov-dec åkte "min" stora krabat till Sthlm.
Hade sett den där långbenta busen sen han var åring och nu är han fem.
Det GÖR ont i hjärtat....även om man som i ditt fall bestämt själv.

http://acka.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...