Den här bloggen är avsedd att vara en opretentiös och glad dagbok från vår lilla dal här långt bort från den otäcka stora Världen...

Trots det är det svårt att vara oberörd när halva jordens befolkning svälter till döds medan den andra halvan (nå, tredjedelen då!) ägnar sig åt att äta ihjäl sig... Se bara alla teveprogram om 500-kilos människomonster...

Som om det inte räckte, ägnar sig också en stor del av människosläktet åt att förgöra varandra, medelst bomber, gevärskulor, minor, knytnävar, knivar, eld och ord.

Under tiden går jordklotet sakta (?) mot sin undergång, eftersom vi ständigt förgiftar och förstör den med våra utsläpp, vårt manipulerande, borrande och pillande....

I detta virrvarr av ondska och förgörelse finns det ändå folk som orkar ägna sig åt att vara taskiga mot andra, pga rätt oväsentliga ting som  t ex vilka metoder man använder när man tränar djur. Medan otaliga djur på jordklotet lider p g a   människorna, sliter med enorma bördor, svälter och dör av obehandlade sjukdomar.

Jag förstår ingenting. Men ofta, när jag är på väg att gräva ner mig i grubbel över små oväsentligheter och orättvisor, då lyfter jag mitt huvud och ser det globala perspektivet, och då försvinner småproblemen och jag förstår hur litet jag själv betyder. Inte ett skvatt nämligen. I det stora hela.

Och jag förstår att mitt öde inte är att rädda världen, utan att stanna här i dalen som en annan Mumin och njuta av mina djur medans tid är.

 

Annika läser ikapp

13 januari 2009 08:58

Såååå rätt tänkt. :-)
Jag tror jag kommer till din dal jag också. ;-)

http://acka.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...