Näst efter hästsaker har min stora vurm varit att köpa hinkar. Ja, Du läste rätt, plasthinkar!

Sadelkammare och grovkök fylls av allehanda hinkar, i alla möjliga färger. Jag har hinkar för hästtvätt, särskilda märkta för att tvätta rumpa resp huvudregionen. Jag kan inte förklara det, men när jag ser en snygg hink i en annorlunda färg så känner jag direkt att jag nog har användning för den.

Nuförtiden har vi så många hinkar, så om jag faller för frestelsen att köpa en, får jag gömma den i uteförrådet, tills den ev kan komma till användning. Fråga mig inte varför jag gör det här, sa jag ju!

Bilden har inget sammanhang med texten, för den visar ju en KORG, inte en hink.

 

Ann-Louise

4 januari 2009 23:17

I know!!! Jag har också denna gen. Fast min last är inte hinkar utan tyvärr jackor. Jag har hur många som helst, de flesta svarta eller mörkblå. När det var som värst gömde jag dem i garderoben och plockade fram efter någon månad. Om gubben sa -Har du ny jacka igen? Kontrade jag bara med att -Den är gammal. Den har du allt sett förut!
Det är en missbrukares försvarstal.

Jackomanin har hållt i sig sen ungdomen. Sen har jag haft mindre slängar av "påviskoppel till söket", "långa lädertyglar" och böcker från Amazon. Det kan inte vara lätt att vara gift med mig......

http://hastochhund.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...