Alla ni som önskade SNÖ, nu har ni väl fått ert lystmäte?

Mina bokrescensioner kanske inte intresserar er alls.. då får ni väl hoppa över detta inlägg!

Läser just nu en bok med med fånig och onödigt brutal handling, om det nu kan kallas handling. Johan Ajvide Lindqvists "Människohamn". Hackigt språk är det också. Tror inte att jag orkar läsa den till slutet.

Har nyligen läst ut Joyce Carols Oates´"Älskade syster". Hon har ju alltid ett fantastiskt språk! Här bryter hon mot alla författarkonventioner och byter stil mest hela tiden. Kluddar i boken och stryker över ord.

Handlingen är rykande aktuell om en dysfunktionell familj som pressar den lilla dottern som är skridskoprinsessa, pressar henne långt utöver det acceptabla.  Men boken hade kunnat kortas ner med en tredjedel ungefär. Det blir litet tröttsamt framåt sista delen....

Jag tyckte att det var skönare att vila ögonen på en riktigt somrig bild... snän har vi ju utanför i mängder!

Vhiskur njuter av sommarbetet....

Är det vi gärna vill kalla generositet i själva verket mestadels ren och skär egoism?

Jag har läst en del kloka hjärnskrynklares böcker, och många menar just det, att de flesta GER för att de förväntar sig att få TILLBAKA.....

Jag anser mig själv vara en tämligen generös person. Jag älskar att ge, mest för att få uppleva glädjen hos dem som får. Det kanske är egoistiskt? Det jag mest hatar är att ge bort pengar, det känns väldigt torrt och fantasilöst. Det allra bästa är förstås att ha tänkt ut något riktigt personligt, helst då något som blir helt unikt för mottagaren. Vilket oftast kräver att man känner varandra väl så att man vet vad som skulle vara rätt. Att byta pengar eller grejer rätt av känns i mina ögon tämligen trist och meningslöst.

Men - jag blir ledsen om jag inte får den minsta reaktion. Givetvis förväntar jag mig inte alltid en gåva tillbaka, men ett litet enkelt  tack    skulle ju sitta bra! Det kostar inte ens något!

Är det mig det är fel på? Är jag i själva verket en egoistisk givare?

Att bara visa Lille Hund bakifrån.. alltså... jag ville ju visa de där snöklamparna han får. Men så här ser han ut framifrån, mitt i snön! Han är glad som en lärka, för han ÄLSKAR snön!

Fast det blir ju en hel del klampar runt de små pudelbenen förstås..

-och då är jag (och hästarna förhoppningsvis) så glad över våra köldgardiner från Scandifarm!

Det tillhörande fästsetet gör det urlätt att ta ner eller sätta tillbaka en eller flera våder.. alltefter behov..

Jättebra skydd mot sommarens pestiga insekter, mot vinterns köldknäppar och mot vinande vindar!

-få visa er några bilder på söta Meya från utställningen vid Berga NBG i höstas...  fotona är tagna av Iglatjärn 

-som har ena hejdundrande vackra welsh cob på sin hemsida... besök den!