Passar mig bra!

Knyckte bilden från Annika (Ackas finurliga funderingar, länk se nedan till höger)

När jag var cirka tre, kommer inte ihåg så noga, satt jag bakom stora fåtöljen och grät av skräck för att det kom in en läskig gubbe med en säck. Och varför hade pappa gått ut för att köpa tidning just när han hade behövts, för att försvara sin familj? Jag svarade inte på frågan om jag varit snäll hela året, och jag ville definitivt inte ha några julklappar. Jag bara grät. Skräcken i det lilla barnet sitter nog kvar i mig även dessa dagar.  Mannen i den röda kostymen tycker jag inte om!