Jag tyckte att det var skönare att vila ögonen på en riktigt somrig bild... snän har vi ju utanför i mängder!

Vhiskur njuter av sommarbetet....

Är det vi gärna vill kalla generositet i själva verket mestadels ren och skär egoism?

Jag har läst en del kloka hjärnskrynklares böcker, och många menar just det, att de flesta GER för att de förväntar sig att få TILLBAKA.....

Jag anser mig själv vara en tämligen generös person. Jag älskar att ge, mest för att få uppleva glädjen hos dem som får. Det kanske är egoistiskt? Det jag mest hatar är att ge bort pengar, det känns väldigt torrt och fantasilöst. Det allra bästa är förstås att ha tänkt ut något riktigt personligt, helst då något som blir helt unikt för mottagaren. Vilket oftast kräver att man känner varandra väl så att man vet vad som skulle vara rätt. Att byta pengar eller grejer rätt av känns i mina ögon tämligen trist och meningslöst.

Men - jag blir ledsen om jag inte får den minsta reaktion. Givetvis förväntar jag mig inte alltid en gåva tillbaka, men ett litet enkelt  tack    skulle ju sitta bra! Det kostar inte ens något!

Är det mig det är fel på? Är jag i själva verket en egoistisk givare?

Att bara visa Lille Hund bakifrån.. alltså... jag ville ju visa de där snöklamparna han får. Men så här ser han ut framifrån, mitt i snön! Han är glad som en lärka, för han ÄLSKAR snön!