Ja jag vet inte vad jag ska skriva, samarbetet mellan Emily och Ljulius fungerade lika bra utan utrustning...

Jag har då aldrig sett en fjordhäst röra sig på detta sätt, med så lätta och spänstiga gångarter, (och inte många andra unghästar heller för den delen).

Emily rider mjukt och följsamt och Ljulius imponerade storligen på mig , så att jag vid ett flertal tillfällen tappade hakan ända ner i ridhusspånen....

De visade ett helt showprogram...

Det som imponerade mest på mig var egentligen inte konsterna de utförde, utan det faktum att Ljulius hela tiden var så positiv och samarbetsvillig och "bjöd" på sina rörelser med nästan omärkliga signaler från Emily.     

Emily tog Meya som handhäst efter Ljulius en stund, och det har Meya aldrig varit med om. Mycket konstigt, tyckte hon, och var tveksam. Nyttig träning!

Min kamera, den lilla Casion, fungerar uruselt i såna här förhållanden, så ni får ursäkta bildkvaliteten! 

 Meya och Ljulius har förtjust kikat på varandra över staketen när Emily ridit förbi våra hagar. Nu fick de båda mötas nos vid nos, och kärleken var tydlig!

Då Ljulius haft en hel del hälsoproblem så har Emily tränat honom mycket från marken. De verkar ha en total radarkontakt de båda.

Emily, på sin tid stjärnelev på Naturbruksgymnasiet där jag arbetade, har genom Ödets nyck bosatt sig i närheten och har sina hästar bara någon km från oss.

Hon kom till ridhuset med sin ena fjordhästgosse, femårige Ljulius.

Igår åkte jag med Meya till ett närbeläget ridhus för att miljöträna och låta henne ta några språng. Hon hoppar så smidigt och lätt, verkar inte tycka att det är det minsta konstigt trots att hon bara löshoppat ett par gånger.

Att lasta hemmavid tog ungefär 10 sekunder.