Den 24:e, om en månad infaller den förbannade julaftonen. Jag har länge haft svårt för just julen, faller in i någon slags negativ koma då och önskar bara att den ska ta slut....
EN anledning är att julens krimskrams och hysteri startar redan i OKTOBER, med div julmarknader och fiffiga knep för att få oss att spendera onödiga pengar på bjäfs...
En annan kan väl relateras tillbaka till BARNDOMEN och alla sneda förväntningar man hade och alla MÅSTEN som fanns då... kanske det faktum att snälle morfar dog hemma hos oss en julafton (jag var väl 7-8 år) har bidragit till min negativa inställning?
Kanske borde jag lägga mig på psykedeliska soffan och noggrant låta utreda varför det slagit knut just på mina julkänslor? DET vore något att bita i för nån schrink.
Kanske beror det hela på att jag inte haft glädjen att få höra smällandet av egna små griniga barnfötter som undrar när Kalle Anka kommer eller när man får sitt berg av julklappar? Eller att farsan alltid envisades med att slafsa i sig äckliga grisfötter i gele och doppa bröd i ett gryta full av fett? Eller beror det möjligen på att jag aldrig fick den där PONNYN som alltid stod högst upp på önskelistan?
Den har jag idag!
AK
24 november 2009 13:23
Jag älskar julen. Och hör till dem som tjuvstartar lite med pyntet....Iaf i år. Du kanske såg det i bloggen? För jag kom på att jag älskar julen och vill att den ska räcka längre.... Så i år startade jag tidigare för att se hur det känns
Men trots min (mer eller mindre hysteri) kan jag förstå dig. Särskilt när jag läser dina "kansken".
Man måste ju inte älska julen.....men kanske blir det lite enklare för en själv om inte hela hösten och framför allt advent blir en enda lång uppförsbacke inför detta jobbiga. Kanske går det att hitta ljusglimtar? Pynta stallet med granris? Tända extramånga fina ljus inne? Baka hästpepparkakor? Kanske finns det sätt att "jula" lite försiktigt på sitt alldeles egna vis så att det inte blir plågsamt?
Du kanske inte alls behöver min predikan. Du har säkert redan hittat ditt sätt att fira jul utan att det gör ont. Jag hoppas det!
Kram!
http://bacillen.wordpress.com
ylle
24 november 2009 14:20
Tack A-K, jag har minsann sett Dina "tjuvstarter" men inte vetat hur jag ska kommentera dem utan låta för dyster... Och visst älskar jag ljus och glitter! Det är bara själva JULHELGEN då alla lyckliga (?) kärnfamiljer stänger in sig med sig själva som jag avskyr. Du ska veta att jag jobbar hårt med att få bort min negativa noja. Jag har ju en skånepåg till man som älskar allt kring jul, det ska griljeras skinka och man ska ha 88 rätter på bordet och... den stackarn som får dras med mig... men jag FÖRSÖKER verkligen att hålla den där missbelåtna ångesten ifrån mig, för jag skulle ju själv vilja känna mer Julglöd och inte vara en sån där Grinch... men ibland har jag allvarligt funderat på att fly upp i bergen jag också.....
http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se
AK
24 november 2009 14:37
Stackars Grinchen!
Vi är nog en sån där kärnfamilj...och möjligen att vi stänger in oss lite på jul....men jag unnar oss det. Att faktiskt få bara vara tillsammans utan press och tidsstress. Det är skönt.
Men visst finns det massor med negativt med julen också... Många är ju de som vittnar om just stress och press och dessutom alla med brist på pengar(eftersom allt man "ska" göra/köpa kostar så mycket). Men kan man ta sig ur det och bara njuta av glittret, budskapet och familjen, ja då är julen underbar!
http://bacillen.wordpress.com
Aramis
25 november 2009 11:45
Åhhhh ME LOVE julen! Och jag måste faktikst säga att jag tycker de har tonat ner HUR MYCKET SOM HELST på julhysterin!!! Jag är nästan ledsen och besviken att det inte är mer julhysteri än det faktiskt är! Har nästan inte sett tillstymmelse till något alls som påminner om jul *snyft*. Nej, nu ser jag fram emot att lyssna på P1 jul och ha det riktigt mysigt!!!
http://aramise.bloggagratis.se
lillebror
26 november 2009 21:00
Jag var 8 år när morfar dog - 1964.