Jag har aldrig haft en häst som Nyponros, f´låt - ponny. Visst har mina hästar varit tillgivna och tama, men det här... var de än är i hagen, när jag kommer ut behöver jag bara ropa "Rosie" och då hörs ett högt skri någonstans ifrån. Hon svarar alltid!

Ropar jag en gång till så kommer hon farande i full galopp! Förut så kom hon alltid ensam, men nu följer förstås lilla Meya med. Meya har också svarat några gånger, men med en helt annan, djupt mörk gnäggning.

Vhiskur, han gnäggar inte. Om man är riktigt nära kan man se att han svarar genom att "hmmmmm:a" så att näsborrarna rör sig, men att komma, nää, i sånt fall i sakta mak.

Det är så underbart att ha hästar som verkligen vill vara med en!

Bilden på Rosie är från förra sommaren.

 

Mita

9 februari 2009 09:33

Sommarbilder som jag älskar...

http://rocotopeppers.bloggagratis.se

 

Aramis

9 februari 2009 11:39

Åhh den sommaren... Så härligt att hon svarar dig när du ropar! Mina är rätt tystlåtna av sig, fast det är klart Rigoletto "mullrar" rätt mycket när man ska fodra.

http://aramise.bloggagratis.se

 

Johanna

9 februari 2009 20:20

Du var jag finns den dagen du inte vill/kan ha kvar henne längre.... *suckar djupa suckar av avundsjuka*

 

ylle

10 februari 2009 07:14

Nää Johanna, jag vet faktiskt INTE var Du finns!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...