Ser i inlägget från 8 februari 2010 att jag börjat grubbla mer intensivt över älskade Vhiskur. Det hugger i hjärtat. Ni vet ju hur det gick....

Här är vår söderbelägna vedbacke vid sidan om huset i förrgår:

Och här är samma vy idag:

Nää, min kamera är inte alls sönder, men bilderna från hagen tenderar att likna varandra.... Uppdatering efterfrågades dock, ja i alla fall från Dig Gitte... så.... folks...

Mattes älsklingar tränar med mig en liten stund varje dag, jag ropar och de går (springer) in i fållan, matte klappar, sätter kanske ibland på en grimma eller två, tyvärr är det så isigt på våra vägar så promenader får allt vänta, sen tränar vi "touch" med bollen och nu går alla tre in i skötselboxen... That´s it!

My ser alltjämt fånigt förälskad ut och jag bara ÄLSKAR honom tillbaka!  Han är en sån mjuk och go kille, nu menar jag inte bara ullen (som jag får klappa allt längre stunder och längre neråt benen) utan framförallt själen...  Tamya har mjuknat och vill nu vara med precis som de andra två, och Qatay, ja han är ju den talangfulla clownen....