Filosofin bakom cameldynamicsträning är att den skall vara

* respektfull

*lugn och avstressad

*säker

*rolig för både djur och människa

Varje alpacka ogillar normalt att bli hanterad, den avskyr att man invaderar dess privata zon, detta gäller även artfränder, alpackor gnabbar och kliar inte varandra som t ex hästar gör. Det är alltså en absolut ynnest att få vistas nära en alpacka som litar på Dig. Den bästa belöning alpackan kan få efter träning är att släppas lös i hagen igen!

Vi jobbade mycket med T touch, en metod av mjuk masserande beröring som "uppfanns" av Linda Tellington-Jones, och som också är vanlig att använda på hästar.

Julia visar här "midline grip", där man håller löst löst runt alpackans nacke och under nosen. Samtidigt kan man utföra T touch massage på huvud, nacke och nos.

Här får ett mycket nervöst sto mjuk massage över mule och läppar, något som uppskattades mycket..

Det unga alpackastoet blev störtförtjust i Julie och ville inte sluta att pussas..

All hantering med vårt "catch rope" skall ske mjukt och utan dragande eller annat våld. Julie jobbar här med en liten cria, som inte ser speciellt upprörd ut..

Veterinärstuderande Erik masserar här en alpacka vid "midline grip"-fattningen. Alpackan ser ut att verkligen njuta av beröringen, och när detta händer blir man själv helt salig....  En "win-win situation" alltså!

Kulrsledare för kursen i Cameldynamics var engelskan Julie Taylor Browne, och en mer karismatisk ledare får man leta länge efter! Hon var otroligt livlig, lätt att lyssna på, klok och rapp i dialogen.  Toppen, helt enkelt!

Här illustrerar hon med ansiktsutryck hur en stressad alpacka kan känna sig....

De praktiska delarna av kursen gjorde vi med Österlens Alpacka´s djur, här välkomnar Julie en grupp in i fållorna...

Naa, vilken fålla vill jag vara i, tro...?

På Österlens alpacka  fanns det alpackor i alla färger och åldrar - här en gudomligt söt cria (man kallar fölen så)

Här porträtt av ett vuxet sto med en vacker brun färg

Och här är en alpacka av varianten Suri - de har inte krullig ull utan lång och silkig fäll 

Det blev snabba beslut och en helg med lååånga resor och massor av ny kunskap, är för trött för att skriva mer nu, bilresan surrar i huvudet, men jag kan ju bara säga att helgen handlade om en kurs i Cameldynamics, alltså en helt fantastisk kurs om respektfull hantering av kameldjur, i detta fall ALPACKOR...

Det var nog precis vad jag behövde mitt i sorgen... att komma bort några dagar. Jag rapporterar snart mer för alla intresserade...

Tamya gäspar... som ni ser har alpackorna bara tänder i underkäken.. men det kompenserar de med tre magar! Idisslar alltså!

Här kommer en liten introduktion till alpackalivet.... i bilder

När man ser denna närbild så förstår man bättre att man kallar alpackornas nedersta delar för "klor".....

Snälla alpackaklippare lämnar den buskiga svansen för att vifta bort insekter med!

Trots alpackornas stora behov av "privat zon" så kan de beta huvud vid huvud...

Qatay-nos, en mjuk mjuk mule  (som alltid vill ha luzernpellets)

Så här ser Tamyas huvud ut bakifrån...

- och så här ser det ut framifrån, visst har han en intensiv blick!

Kärlekshistorien mellan My och matte har bara börjat... här ber han mig snällt att komma in i hagen...

Man tror knappt att det är SANT, men alpackorna är "rumsrena" - de går alltid på samma ställe, en slags alpackatoalett!  Inget mer grisande inne i stallet eller runt i hagen! Hur? Jag fick med en påse alpackaspillning från uppfödarna, vi lade ut det på lämpligt ställe och där håller de sig sedan! Bara att kratta ihop och spada upp och köra bort...   lättskött minst sagt!

Vad vore man väl utan vänner?

Idag bjöd Vivi och hennes islänning Reykur på en fin vagnstur i det vackra vädret. Kantarellpaj och äppelpaj gjorde ju inte saken sämre..... Reykur är en hejare på att dra vagnen, framåt och lydig och det är ju inte alltför vanligt att en islandshäst är en sådan fin körhäst.

                    Först körde vi genom Vivis vackra trädgård...

                                   Ut på de små grusvägarna...

           Efter turen skulle alla grejerna av igen.....

TACK söta snälla Vivi (och Reykur)!!!

                              My och Tamya i morgondimman......

Prinsarnas uppsyn är helt enastående. Ser du hur My (den vite i mitten) ler???

I morse blev jag glad när jag kunde fotografera My i profil........

- för oftast ser han ut så här... nära nära matte......