Idag stannade tiden. Min följeslagare sedan över tio år är borta. Det är svårt att fatta. Inga små tassar som trippar fram på golvet. Ingen liten glad viftande svans. Ingenting, där det förut klappade ett litet hjärta av guld, av godhet, av glädje.

Sammie blev akut sämre. Slutade äta. Gårdagen tillbringade jag med att truga in ml efter ml av elektrolyter och näringslösning. Men - kroppen ville inte längre. Vår underbara veterinär Matilda kom ut och Sammie somnade i mina armar nere i vårt lusthus, där han älskade att vistas. Lugnt och stilla och värdigt. Det sista han gjorde var att slicka min hand. Jag vet att han visste.  Ingenting blir någonsin som förut....

En liten krigare är borta. Men alla vackra minnen finns kvar.

Sammie - partyhunden, älskade alla människor!!!

                           Klädd för fest

Sammie arbetskamraten - här driver han hem gässen på 4H-gården 2005

             Luddig som en leksakshund....

            Sammie - min lilla fotomodell....

Jacka på för att inte frysa efter stroken förra hösten.... 

                               Den vackraste hunden i världen

     Sammie på agilitybanan- han älskade tunnlarna!!!!