Alla reagerar nog olika på sorger som drabbar dem, en del går in i mörkret och drar täcket över sig, andra skriker ut sin sorg på gator och torg - eller på bloggen....  jag tillhör definitivt den senare kategorin.

Och "störningsmoment" - alltså mail, telefonsamtal, besök, allt uppskattas å det varmaste. Ni ska veta att varenda liten kommentar på bloggen som andas  medkänsla värmer i hjärtat...

Och vår sorg efter Sammie har gått in i fasen "goda minnen" istället för ren förtvivlan. Vi är så glada över att få ha haft denna lilla fantastiska varelse i vårt liv i över tio år, skulle aldrig ha velat vara utan honom.

Min vissna rosenknopp har plötsligt rest sig, av någon makalös kraft.. kanske är DET ett tecken? "Var inte ledsna, gläds åt allt vi hade tillsammans..." kanske är det Lille Hund som sänder sitt budskap?

Jag tror fullt och fast att vi inte känner till ens en bråkdel av de krafter som finns i universum och vad som påverkar oss....

 Tack! Alla ni som ringt och mailat och kommenterat på bloggen  - ni är fantastiska och hjälper verkligen till att läka den svåra sorgen.... och vännen A som kom med hemgjord saft och kaka, och snälla grannarna som bjöd in till ost och vin och prat....

Så - varsågod och stör - det uppskattas!!!!!!!