Liten men naggande god...

Qatay - minst av de tre men tuffast. Kommer alltid fram för att kolla om man har nåt godis med sig. Är rätt fräck mot de andra, vill alltid visa att han KAN bestämma vilken skål han vill äta ur...  men rätt rar ändå. Han är den alpacka som matte måste tillrättavisa ibland.

Störst och vackrast...

Tamya - den skyggaste men mest iögonfallande i färgerna. Hans redan STORA ögon blir ännu större genom den svarta "kajalranden" runt ögonen. Han längtade hem till sin kompis i början och höll sig litet bakom de andra, men nu kommer han också fram och hälsar. En älsklig själ, och stor om jag jämför med dem jag hittills sett.

My - a very special one...

My (Milky Way) - ställer upp som fotomodell när som helst. Oftast med blicken på matte, kommer när man säger hans namn. En hyvens kille som gör mattehjärtat extra varmt.... med kärlek i sin blick!

Vi är väl inte busiga, matte???

Häromdan var de riktigt busiga!

Dagen började bra, de hjälpte nyfiket till med att lasta av den fina halmen matte fått tag på.

Sedan släppte jag in dem på det saftiga betet i lusthushagen....

Där de alltid måste ta en snabb runda innan de börjar beta

Tamya går gärna NÄRA lusthuset, möjligen för att kunna spegla sig i fönstren?

Av hjärtans lust rullade de sig sedan i diket alldeles intill staketet...

Det finns NÅGONTING där i diket som gör att de blir helt tokiga och bara vill rulla sig...

- och ett tu tre så var Qatay ute på andra sidan staketet! Han hade nog av misstag rullat in under tråden (ingen el på där)

När jag skulle ta in honom genom grinden så trasslade han sig själv in genom trådarna. Efter en liten stund verkade Tamya tycka att det såg spännande ut på andra sidan staketet, så då klev han ut genom trådarna. Varpå Qatay gick tillbaka UT. My den raringen ville egentligen inte alls vara olydig och gå ut, men han blev så orolig över att se de andra flockmedlemmarna galoppera iväg glada i hågen, så jag öppnade för honom. Sen plöjde de olydiga KAMELERNA rakt igenom de olika hagarnas trådar, ända ner till slutänden.

Av förståeliga skäl har jag inga bilder från utflykten, eftersom mitt hjärta befann sig ända uppe i halsgropen och jag befarade att de skulle ta sig ut helt och springa ända in till Stureplan...   jag skyndade mig upp efter en hink och litet Camelibra (deras mineralgodis) och beordrade med något barskt tonfall hussen att försedd med två långpiskor gå ner utanför hagen för att kunna mota rymlingarna tillbaka.

My kom tillbaka till matte och åt godis och såg rätt orolig ut, sen stack han förstås ner igen till de andra som galopperade omkring av hjärtans lust och såg ut att tycka att det hela var en toppengrej....

Nå, snart nog reagerade de på mina lockrop och kom tillbaka (till mig eller hinken? - det gäller att vara realist där och acceptera att det nog var HINKEN) - och med hussen bakom sig och mig i spetsen tågade vi tillbaka till deras grundhage. Det blir nog inget mer lusthushagbete innan vi fått upp fårstaketen i ytterkanten av hagarna!