I morse gick solen upp bakom träden och skapade en sån där förtrollande stämning, jag bara måste dra upp kameran.

Långfredagen var i min barndom årets tristaste dag. Våra föräldrar var inte religiösa direkt, men vi fick inte sjunga eller skratta, för det skulle man bara inte - inte på lååångfredagen.

Ingenting var öppet, inget kunde man göra mer än plocka blommor och sjunga i lönndom.

Idag är det annorlunda. Då får man göra vad man känner för. Snart ska Nyponros och jag åka iväg och löshoppa. Då får vi både sjunga och skratta. Hoppas jag.  Kram på er allihop!!!!!