Ja, det här är ju inte något porrigt inslag om en kvinna som älskar sin häst på ett litet perverst vis, om ni trodde det... mer en hint åt den gamla Cornelis-visan om Hönan Agda.....

Min islänning Vhiskur har kliat sig rätt rabiat en tid, och trots att han är 17 bast och aldrig visat några som helst tecken på eksam, så vet man ju aldrig... så när det inte avtog och värmen kom, beslutade jag mig för en radikal åtgärd, klippning och sen schamponering.

Sagt och gjort.Efter mycket tugg och svärande över min gamla klippmaskin som inte varit aktiv sedan 90-talet, fick jag låna Vivis med nyvässade skär. Vilken skillnad!  Sen badades det hejvilt, och nu hoppas jag att kliandet ska sluta. För säkerhets skull har jag stängt av skogen med kliträden ett tag, så att även kliandet ska gå ut ur HUVUDET....     hittills verkar han nöjd!

Alla hästar och människor känner nog något speciellt när de är uppe på fornborgen. Forntida energier, måhända?  Meya spanar.. efter tider som flytt?

Alla hästar behöver litet egen-tid med matte. Nyponros fick gå ut och gå med hela huvudlag plus bett på. Hon konstrade litet i början, men snart var obehaget glömt...

I den vackra vår/sommarsolen gick Meya med matte på promenad till Fornborgen...  mycket spännande!

Det är svårt att komma ihåg att för bara några veckor sedan låg hela backen hitupp i ett djupt ispansar.. 

Det går för fort! Låt våren dröja ett slag!