Guldfärgade höstlöv, vissnat fjolårsgräs.. Lille Hund smälter in i terrängen på ett opraktiskt sätt.

Ni förstår kanske att jag gärna har på honom den lilla neonfärgade västen?

På kvällarna räcker orken bara till att slötitta på dumburken och utbyta en och annan kommentar med grabben i andra fåtöljen.

Här kommer några, högst personliga, uttalanden om aktuella teveprogram. Eftersom smaken är som baken, olika, så får ni inte ta dem som världssanningar, såna finns väl förresten inte. Så bli inte arga om ni inte tycker som jag!

Greys Anatomy: Jag älskade den serien, men som så många andra amerikanska såphistorier så går den så småningom i stå. När den orakade Danny Duquette började dyka upp mest hela tiden och pesta Izzie, så började jag tröttna totalt. Trist, var ordet.

The mentalist: Den verkade ju lovande till en början, av någon outgrundlig anledning älskar jag mystiska dödsfall och kluriga uppklarningar. Men Patrick Jane börjar också gå mig på nerverna med sitt ständiga, halvironiska smil. Jag föredrar nog Tony Hill med sina plastpåsar i den engelska "Wire in the blood"..  defintivt!

Midsomer murders: Fullständigt underbar, den fantastiska engelska bymiljön än oslagbar. Och även om invånarantalet i Midsomer borde vara kraftigt eliminerat vid det här laget, så tröttnar jag aldrig på den här. Så den hör ju inte alls hemma under rubriken!

Wipe out: Såg några avsnitt, och så roligt då att se folk ramla in och ut ur lera och vatten! ? Har Du sett ett avsnitt så har Du sett alla! Gäsp, en sån trist tendens i teven med alla dessa förnedringsprogram. Har vi kommit därhän att det enda som roar oss är att se andra bli skitiga och göra sig illa?

Desperate housewifes: Gäsp!

Äntligen hemma:  Brukade vara kul att se, men det här långdragna eländiga huset de sliter med nu, nää..  annars gillar jag Martin T:s avspända stil!

Bygglov: Grabbarna Matte och Willy är sköna att se och höra, men griniga designern Mija, äsch, ser ut som om hon mestadels har tandvärk. Irritationen dem emellan lyser igenom i programmen. Trist.

2 1/2 män: Underbar, trots allt snusk och Charlies oborstade sätt. Eller kanske just därför! 

Är ni trötta på mina omdömen? Jag ska sluta nu.