Försökte lura mannen idag. Ringde med andan i halsen till hans jobb och skrek: "Hjääälp, den stora björken har ramlat ner rakt på min subaru!!" Vet ni vad han sa: "så synd då" i lugn ton. Han VISSTE minsann att det var lur!

Gjorde ett annat lyckat och rätt elakt lur, men jag höll bara färgen i någon minut, för att inte stackars Vivi skulle få förhöjt blodtryck. Vad jag sa? En hemlis!  Men LYCKAT var det!  *ler nöjt*

Det är ett evigt kardande med pälskammen, vinterpälsen tycks aldrig ta slut! Sån tur att hästarna gillar att bli borstade!

Nyponros´man växer som ogräs!

Meya friserade jag med den lockiga, ostyriga fölmanen till en sida. Man ser nu när pälsen försvinner stegvis att det bruna försvinner och skimmeln tar över....