I morse gick solen upp bakom träden och skapade en sån där förtrollande stämning, jag bara måste dra upp kameran.

Långfredagen var i min barndom årets tristaste dag. Våra föräldrar var inte religiösa direkt, men vi fick inte sjunga eller skratta, för det skulle man bara inte - inte på lååångfredagen.

Ingenting var öppet, inget kunde man göra mer än plocka blommor och sjunga i lönndom.

Idag är det annorlunda. Då får man göra vad man känner för. Snart ska Nyponros och jag åka iväg och löshoppa. Då får vi både sjunga och skratta. Hoppas jag.  Kram på er allihop!!!!!

 

Natalja

10 april 2009 10:24

Vilken sagolik bild!! Så vacker!

Hoppas det går bra på löshoppningen, Inga fler vurpor.

http://latin.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...