Tre är ett bra tal. I alla fall när det gäller hästar. Det är mycket bättre än två. När man tar den ena hästen ur hagen så finns det alltid två kvar. har man tre hästar kan de alltid variera sällskapet litet och vara med än den ena, än den andra.

Självklart skulle det vara ännu bättre med fyra, eller sju, eller femtionnio (?). Men tre är MYCKET bättre än två!

-när man tänker på hur lyckligt lottad man är. Jag alltså!

Det finns så mycket elände i världen, och då tänker jag inte på världssvälten och krigen, utan på mer personliga eländen. Sjuka djur och människor i ens närhet och sånt.

Och här lever jag med mina tre friska och gulliga hästar, en likaledes frisk och trevlig hund, en tålig och lättskött man... på vårt lilla Drömställe med gott om bete och en alldeles egen hästarnas dal.... Och så tänker jag på alla goda vänner som finns där, bara man sträcker ut handen...

En hemsk tanke slår mig ibland, man KAN inte ha det så här bra! Kanske slår eländet ner som en blixt hos mig i eftermiddag eller i morgon, eller aldrig, men vad jag vill säga är att man ibland glömmer att vara tacksam för allt man har och lever mitt i....