Ponnyflickorna låter mig nådigt skriva om annat än hästar här:

Du har väl inte missat programmet på kanal 5? Tyvärr går det rätt sent, 21.55 på tisdagar och onsdagar, men det finns ju som tur dvd.

Programmet är helt enkelt suveränt. Det går inte alls att jämföra med den bleka och tråkiga nordiska kopian som kördes i våras.

Dansarna är OTROLIGT duktiga, publiken är med och domarkåren är så roliga och varmhjärtade att även deras negativa kritik blir lätt att ta.

Det är superkoreografer som sätter ihop dansnumren och i stort sett varje nummer är njutbart.

Programledaren Cat Deely är trevligt engelsk och outstanding! Hon är mjuk och rar och snygg och har något beröm till var och en. Hon verkar helt enkelt vara sig själv utan några som helst konstlade fasoner.

Jag njuter av varenda minut. Tänk om man kunde dansa så. Men i brist på det så får man väl titta på andra som kan!

Efter att ha fixat med fulhjulet hela fm och fått på ett par skinande nya och fina däck båda bak på bilen, bjöd eftermiddagen på aprilväder. Varenda gång jag gick ner till stallet för att polera på Cinnamon så kom svarta moln som tömde ner en liten skur eller började banka med åska.

Eftersom hon har en märklig färg som både är bra och dålig, bra för att man inte ser vad som är naturliga fläckar men dålig för att det inte går att få henne spegelblank som en svart eller mörkbrun häst, hon är liksom vit-grå-svart-brun melerad med olika fält här och där, så får jag hoppa schamponeringen och lita på borstar och svamp. Dock hann jag vid ena tillfället tvätta ur svansen hennes. Vilket inte garanterar att den är ren och fin i morgon bitti?

När jag var liten lekte jag sällan med dockor. Jag gillade leksaksdjur mer, och sen lekte jag oftare pojklekar än tjejlekar.

Men idag har jag ibland litet Barbie-längtan, inte minst när jag ser mina söta dockhästar. Rosa har jag älskat sedan jag blev vuxen och själv kunde bestämma. Så de här borstarna är helt i linje med det, som ni ser.

Cinnamon tycker att det är helt OK. Hon bryr sig inte om färger, bara man borstar henne, länge, länge.....

Ja, han gjorde det, den fantastiske ryttaren, han hoppade med Ninja la Silla hem ett OS-silver!  Och det var bara en hårsmån från guldet...

En sån prestation! Jag VISSTE att han KUNDE lyckas, men det ska ju till en liten portion tur också, inte enbart skicklighet. Men jag såg faktiskt inte att han var i ett enda hinder förutom det sista då, där det blev en ordentlig rivning.

Att Ninja är otroligt vacker är ju också sant,(hmm, vacker fuxfärg där)  -hade det varit stilpoäng skulle Rolf-Göran och Ninja ha kommit hundratals poäng före kanadensaren som vann. För hans ritt var då sannerligen allt annat än harmonisk. Men nu ska vi inte reta oss på en missad guldmedalj utan glädja oss åt ett välförtjänt silver...