Vhiskur: Som ni ser av bilden så är jag rätt så böjlig trots att jag hunnit bli hela 16 år i år.....

Med ungdomens obändiga kraft och glada sinne, ägnar sig Nyponros ofta åt att trimma sin fart och form.....  och hennes trav är SÅÅÅ fin, i alla fall tycker hennes matte det!

Tjaa, när vi inte betar eller ägnar oss åt annat så kanske vi dricker...

-så kommer bloggen in under "mest aktiva"...  på bloggagratis-listan... vi har ju alla våra små mål här i livet, host host.....

Ja, mestadels så betar vi förstås, när vi inte rusar omkring och är livade.

 Vhiskur:  -mot när jag rusar ut ur beteshagen så fort matte kommer ner och säger "pip piip".....  Då vet jag att det är dags att lämna betet...

Nyponros: Och jag som hade tränat min paradtrav för att kunna slå världen med häpnad  (hi hi, det kan jag ju alltid säga nu när det inte går att bevisa. Men matte fick minsann en bild här idag....)

Jag har i mina dagar sett många lovande unghästar av olika raser som rört sig gudomligt fint när de knappt börjat ridas. Sen har det allteftersom träningen fortskridit blivit visserligen lydigare men gången har stadigt försämrats.

Vid OS i Aten (eller var det nåt VM?) såg jag  den unge Salinero, en helt bedårande vacker häst som rörde sig gudomligt. Igår såg jag honom igen vid detta OS. Vilken skillnad. I passagen mer hoppade han framåt än travade. Han var spänd och såg inte glad ut. Givetvis fick han strålande poäng, det är ju ett känt ekipage. Jag har en känsla att domarna inte dömer det de för ögonblicket SER utan vad de tycker att ekipaget är värt. Speciellt gäller detta världstoppen. Trist tycker jag. Men tydligen oundvikligt. Pressen på domarna är förstås stor, och dömer de ner ett känt ekipage så får de nog räkna med att rullas i tjära och fjädrar för en lång tid framöver...