Nu var jag lat i värmen och tog några redan skrivna stycken om min syn på hästar... och hästvård....

Men jag lovar att jag ska skriva litet dagsfärskt också.

Du undrar om mina mål för mina hästar och träningsmetoder, skötsel osv.

Jag får väl helt enkelt svara att mina mål för mina hästar IDAG är att de ska ha ett bra liv och må så bra de kan! Och att jag ska kunna vara tillsammans med dem så mycket som möjligt för att själv må bra, både i kropp och själ.

Förr så både red och körde jag och hade väl ofta någon liten tävling som sporre och mål. Visst kan mitt mål vara att mina små ponnyflickor ska bli inkörda och att jag ska kunna köra dem, men tävlingar lockar inte längre för mig. Jag har sett för mycket hur hästar blir utnyttjade i tävlingssyfte och ibland nästan betraktade som sportredskap istället för djur. Och den där driften att tävla avtar nog med åren, i alla fall för mig.

Nej, idag har jag hästar bara för att njuta av deras sällskap! Visst sköter jag dem, mycket noga om jag får säga det själv! De ska borstas och ledtränas och bindas upp och göras rena på alla håll och kanter, och sen är det ju en hel del kring stall och beten och foder och staket som måste göras....

Något av det bästa jag vet är att bara sitta och betrakta dem när de samspelar i hagen. Det låter som en sliten klyscha, men man lär sig något varje dag. Och de är så vackra, så det är rena njutningen att se dem röra sig.

Under våren har några "tanter"  -ha ha - träffats och löshoppat våra hästar. Sånt gillar jag, helt opretentiöst men roligt för både hästar och oss. Och sen fikar vi ihop och pratar häst förstås! På köpet får vi last- och åkträning och hästarna får vänja sig vid att stå en stund i ett främmande stall.

Nästan alla vänner och bekanta jag har gillar hästar och har hästar. Hästar är helt enkelt en självklar del av mitt liv.

Jag skriver mer om min syn på lastträning och övrig träning en annan dag.

ÄR VÅLD EN GODTAGBAR UTBILDNINGSMETOD?  eller VEM SLOG DIG, LILLE VÄN???? Mina båda islandshästar kom till mig när de var 5 respektive 9 år. Båda var förtvivlat rädda för piskan.  Den förste hästen darrade i hela kroppen när han fick syn på körpisken. Jag blev rätt chockad över en sådan kraftig reaktion, det hade jag aldrig sett hos någon häst tidigare. Det tog lång tid och mycket tålamod från min sida innan han vande sig vid att befinna sig i närheten av pisken och bli säker på att jag inte skulle använda den. Vi kände ju inte varandra då. 

 Körspö en säkerhetsfaktor vid körning 

Varför var det då nödvändigt att visa honom en körpisk? Tja, när man kör eller tömkör en häst, är pisken viktig som säkerhetsattiralj. Du måste kunna driva fram hästen, om inte rösthjälpen är tillräcklig. Att i sann Cartwright-stil driva fram hästen genom att daska med tömmarna är inte det rätta sättet…
Min andra häst var så förtvivlat rädd för ridspön,  att man inte kunde hålla i ett i närheten av honom. Han blev ångestfylld och ville bara slita sig och springa iväg.  Kom  en gren åt hans sida när vi töltade fram i skogen, så flög han uppåt och framåt, med rullande ögon, fnysandes som en annan stridshingst. Jag kanske bör tillägga att jag ALDRIG slagit någon av mina hästar!

En häst som aldrig blivit slagen kan väl inte vara rädd?

Jag kan förstås inte låta bli att fundera över hur mycket smisk de har fått innan de kom till mig. En häst blir sannolikt inte rädd för något den aldrig upplevt som obehagligt. Jag har fött upp egna hästar, och de brydde sig aldrig det minsta om spöet, eftersom de inte hade några negativa erfarenheter av det. För mig har piskan alltid inneburit en förlängning av min arm eller skänkel, och jag har kunnat  ”tippa” eller lägga till pisken för att förstärka en hjälpgivning, men då på ett mycket milt sätt.

Är en häst med ”utomordentlig vilja” egentligen en rädd häst?

Är det så att det hör till "uppfostran" i islandshästvärlden att slå sin häst när man rider in den? Att man är så mån om att få fram det man kunde kalla "vilja" eller "framåtanda" så att man måste ta till pisken som pedagogiskt redskap? Och är det någon som verkligen tror att man kan slå in kunskap i ett djur? Visst ska hästen ha respekt för spöet, men jag anser att spöet skall vara ett hjälpmedel, inte ett straff. En häst som drar iväg i full fart, inte av livsglädje eller för att den vill, utan för att den är livrädd för människan som sitter på dess rygg, är det något att sträva efter? Tanken gör mig sorgsen och förbannad.

Piskan är inte helt ovanlig som utbildningsredskap

Mina hästar är inte de enda som jag sett, som reagerar så på spö eller piska. Det verkar vara tämligen vanligt, inte bara bland islandshästar, utan även bland övriga raser. Jag har bevittnat kurser, där instruktören tyckt att det är självklart att på ett grovt sätt använda spö eller sporrar, för att hästen ska gå framåt eller för att den ska "veta hut", när den i själva verket inte förstår vad man vill att den ska göra. Om samma pedagogik användes i våra skolor, skulle väl nästan varenda lärare sitta häktad för barnmisshandel.  

Tävlingar tar fram det sämsta hos människan

Jag har också sett hur hyllade ”Mästare” inom olika ridsportdiscipliner använder   ”hjälperna” på ett mycket grovt sätt för att få sin häst att ”bjuda framåt”. Djuren får sitta emellan, för att människan vill uppnå något som djuret inte förstår eller kan prestera.  Tävlingar är i sig sannerligen ett fenomen som får de flesta att förlora sitt sunda förnuft. Viljan att vinna går här ofta ut över djuret. Hur ofta har jag inte skämts för att jag inte har protesterat högljutt när jag sett ojuste behandling av hästar, skrikit ut min ilska istället för att mumla argt och sedan gå och må dåligt! Om vi alla som reagerar också reagerar högt och tydligt, så skulle säkert många ryttare ändra sitt beteende.

Sopa rent framför egen dörr

En häst som behandlas respektfullt, lär sig att visa respekt. En människa som inte kan visa sina djur respekt, borde inte få ha eller hantera djur. Varför reagerar inte Djurrättsorganisationerna mer över hur vi behandlar våra hästar? Det är lätt att förfasa sig över magra, misskötta häststackare i fattiga länder, eller över skandalösa slaktdjurstransporter, men hur många av våra svenska hästar lider i tysthet p g a människans oförstånd och äregirighet?


Missförstånd – Ditt fel eller hästens?

När hästen gör fel, är det för det mesta för att ryttaren inte lyckas förmedla    vad den vill att hästen ska göra. Det är vår plikt som hästhanterare – ryttare att lära oss hästens språk, inte tvärtom. En frisk häst med förtroende för sin ryttare är   häpnadsväckande godmodig. De allra flesta hästar försöker faktiskt att göra rätt om de bara förstår var människan menar. När det inte fungerar alls beror det för det mesta  på att hästen har ont, inte fysiskt klarar arbetet eller reagerar på hård behandling. De allra flesta hästars problem finns - just det - i sadeln….  

Så nästa gång Du som ryttare lyfter pisken för att slå Din häst, tänk efter - borde du inte istället ge Dig själv en smocka?                                     Ylle  

(provokativt nog?   Detta är en artikel som jag skrev för några år sedan....                                         
                                                  
                               

 Den här texten skrev jag för några år sedan. På tal om att hästarna kan ha det jobbigt under sommaren.....

I denna ljuva sommartid verkar det som om många glömmer sina trogna kamrater ridhästarna. Man lämnar dem åt sitt öde i en ökentorr, liten inhägnad utan någon som helst skugga, medan man själv åker till badstranden och svalkar sig.

Att ha hästar sommartid i en hage helt utan träd eller annan skugga är djurplågeri! Det är denna tid som ett stall eller vindskydd behövs allra mest, inte då som skydd för vinden utan för solen och hettan och de flygande plågoandarna flugor och bromsar.

Jag har sett hästar stå och stampa i brännande sol medan det på gården ifråga finns stora, ljuvligt svala stallar som står tomma. Samma stall ställer under vintern in hästarna med ett par tjocka täcken på sig. När man gör så, förstår man verkligen inte hästarnas bästa!

Så se till att Din häst har möjlighet att söka skugga, eller ställ in den i stallet under de hetaste  timmarna. Spaya dem morgon och kväll med antiflugmedel för häst. Att duscha av hästen eller svabba den med kallt vatten tycker den är skönt. Skydda ögonen mot såväl flugor som sol med en flughuva, det finns bra sådana både utan men ännu hellre med skydd också för öronen. Små flugor söker sig gärna in i hästöronen om de inte skyddas. När det är så här torrt väder blir många hästar torra i mankan och svansrot. Det är bra att smörja in dem med en mjukgörande olja, olivolja går bra, men gör det på kvällen, annars finns risken att oljan bränner ute i hettan och gör mer skada än nytta.

Undvik att ha grimma på i hagen, det finns många exempel på hästar som fastnat i grimman och hängt sig eller skadat sig allvarligt. I hett väder kan grimmor också bränna skinnet på hästens huvud.

Om man försöker hjälpa sin häst på ovanstående sätt, så kan sommaren bli någorlunda dräglig även för hästen!

Ann-Louise ....

Här kommer svaren.

5 saker som finns på Din göra-lista idag?

Handla inför släktbesök (gjort)

Spola av hästarna i hettan (gjort)

Städa  (skjuter jag upp så länge det går!)

Hämta halm (mina Bajamajor till hästar gör av med massor!!!)

Pussa på min man (gjort, speciellt eftersom han städat badrummet medan jag var och  handlade!)

Vad gjorde jag för tio år sedan?

Njöt av min underbare relativt nyinköpte islänning Vhiskur, efter fyra år av hästlöshet. Jag letade efter honom i nästan ett år! Och när jag fann honom i en hage i Uppland så uppstod ljuv musik. Som klingar vackert än idag!

Ställen jag bott på?

Spånga i Stockholm, London, München, Flen, Tensta, Kallhäll, Svartsjölandet, Rimbo.

Fem saker jag skulle göra om jag blev biljonär?

Köpa mitt drömställe, en stor stor gård i kuperat landskap och tempererat klimat någonstans på vår jord, gärna nära vatten. Med enorma hagar, ridhus, stallar, you name it....

Där skulle jag förutom hästar skaffa hur många djur som helst.

Anställa James, en välutbildad och trevlig butler, som skulle sköta städning och sånt tråkigt.

Och kanske Harvey, en duktig trädgårdsmästare, som fick hjälpa mig att anlägga den mest underbara och väldoftande trädgård. Som en park med olika små grusvägar och stigar och olika "rum" med olika växter. Dammar och fåglar och grodor och....

Skänka massor med pengar till alla mina vänner, så att de kunde förverkliga SINA drömmar.

Rosa blev så exalterad efter ridturen på Rosie igår att hon vågade sig upp på stora Vhiskur idag! När hon slappnade av så blev också sitsen mycket bättre. Vhiskur fann sig, han också.