ÄR VÅLD EN GODTAGBAR UTBILDNINGSMETOD?  eller VEM SLOG DIG, LILLE VÄN???? Mina båda islandshästar kom till mig när de var 5 respektive 9 år. Båda var förtvivlat rädda för piskan.  Den förste hästen darrade i hela kroppen när han fick syn på körpisken. Jag blev rätt chockad över en sådan kraftig reaktion, det hade jag aldrig sett hos någon häst tidigare. Det tog lång tid och mycket tålamod från min sida innan han vande sig vid att befinna sig i närheten av pisken och bli säker på att jag inte skulle använda den. Vi kände ju inte varandra då. 

 Körspö en säkerhetsfaktor vid körning 

Varför var det då nödvändigt att visa honom en körpisk? Tja, när man kör eller tömkör en häst, är pisken viktig som säkerhetsattiralj. Du måste kunna driva fram hästen, om inte rösthjälpen är tillräcklig. Att i sann Cartwright-stil driva fram hästen genom att daska med tömmarna är inte det rätta sättet…
Min andra häst var så förtvivlat rädd för ridspön,  att man inte kunde hålla i ett i närheten av honom. Han blev ångestfylld och ville bara slita sig och springa iväg.  Kom  en gren åt hans sida när vi töltade fram i skogen, så flög han uppåt och framåt, med rullande ögon, fnysandes som en annan stridshingst. Jag kanske bör tillägga att jag ALDRIG slagit någon av mina hästar!

En häst som aldrig blivit slagen kan väl inte vara rädd?

Jag kan förstås inte låta bli att fundera över hur mycket smisk de har fått innan de kom till mig. En häst blir sannolikt inte rädd för något den aldrig upplevt som obehagligt. Jag har fött upp egna hästar, och de brydde sig aldrig det minsta om spöet, eftersom de inte hade några negativa erfarenheter av det. För mig har piskan alltid inneburit en förlängning av min arm eller skänkel, och jag har kunnat  ”tippa” eller lägga till pisken för att förstärka en hjälpgivning, men då på ett mycket milt sätt.

Är en häst med ”utomordentlig vilja” egentligen en rädd häst?

Är det så att det hör till "uppfostran" i islandshästvärlden att slå sin häst när man rider in den? Att man är så mån om att få fram det man kunde kalla "vilja" eller "framåtanda" så att man måste ta till pisken som pedagogiskt redskap? Och är det någon som verkligen tror att man kan slå in kunskap i ett djur? Visst ska hästen ha respekt för spöet, men jag anser att spöet skall vara ett hjälpmedel, inte ett straff. En häst som drar iväg i full fart, inte av livsglädje eller för att den vill, utan för att den är livrädd för människan som sitter på dess rygg, är det något att sträva efter? Tanken gör mig sorgsen och förbannad.

Piskan är inte helt ovanlig som utbildningsredskap

Mina hästar är inte de enda som jag sett, som reagerar så på spö eller piska. Det verkar vara tämligen vanligt, inte bara bland islandshästar, utan även bland övriga raser. Jag har bevittnat kurser, där instruktören tyckt att det är självklart att på ett grovt sätt använda spö eller sporrar, för att hästen ska gå framåt eller för att den ska "veta hut", när den i själva verket inte förstår vad man vill att den ska göra. Om samma pedagogik användes i våra skolor, skulle väl nästan varenda lärare sitta häktad för barnmisshandel.  

Tävlingar tar fram det sämsta hos människan

Jag har också sett hur hyllade ”Mästare” inom olika ridsportdiscipliner använder   ”hjälperna” på ett mycket grovt sätt för att få sin häst att ”bjuda framåt”. Djuren får sitta emellan, för att människan vill uppnå något som djuret inte förstår eller kan prestera.  Tävlingar är i sig sannerligen ett fenomen som får de flesta att förlora sitt sunda förnuft. Viljan att vinna går här ofta ut över djuret. Hur ofta har jag inte skämts för att jag inte har protesterat högljutt när jag sett ojuste behandling av hästar, skrikit ut min ilska istället för att mumla argt och sedan gå och må dåligt! Om vi alla som reagerar också reagerar högt och tydligt, så skulle säkert många ryttare ändra sitt beteende.

Sopa rent framför egen dörr

En häst som behandlas respektfullt, lär sig att visa respekt. En människa som inte kan visa sina djur respekt, borde inte få ha eller hantera djur. Varför reagerar inte Djurrättsorganisationerna mer över hur vi behandlar våra hästar? Det är lätt att förfasa sig över magra, misskötta häststackare i fattiga länder, eller över skandalösa slaktdjurstransporter, men hur många av våra svenska hästar lider i tysthet p g a människans oförstånd och äregirighet?


Missförstånd – Ditt fel eller hästens?

När hästen gör fel, är det för det mesta för att ryttaren inte lyckas förmedla    vad den vill att hästen ska göra. Det är vår plikt som hästhanterare – ryttare att lära oss hästens språk, inte tvärtom. En frisk häst med förtroende för sin ryttare är   häpnadsväckande godmodig. De allra flesta hästar försöker faktiskt att göra rätt om de bara förstår var människan menar. När det inte fungerar alls beror det för det mesta  på att hästen har ont, inte fysiskt klarar arbetet eller reagerar på hård behandling. De allra flesta hästars problem finns - just det - i sadeln….  

Så nästa gång Du som ryttare lyfter pisken för att slå Din häst, tänk efter - borde du inte istället ge Dig själv en smocka?                                     Ylle  

(provokativt nog?   Detta är en artikel som jag skrev för några år sedan....                                         
                                                  
                               

 

Johanna

24 juli 2008 17:00

Du har så rätt i det du skriver! En sak som jag tänker på, som håller på med hundar, är att stackel (halsband med piggar) är förbjudet på hundar men att gräva in sporrar mellan hästens revben är heeeeelt naturligt och fullt tillåtet att göra. Vidrigt!!! Det är så viktigt att unga ryttare får rätt syn på ridning och hästhållning från början och där har ridskolorna en jätteviktig uppgift. Jag tycker dom är väldigt snabba med att låta barnen ha både spö och sporrar, och ofta är det för att ponnyerna/hästarna är slö:a och tyvärr ej riktigt genomjobbade för det har ridlärarna inte tid med.... Ö.h.t är det verkligen en konst att ha en ridskola med hästar/ponnys som "passar alla". Stor eloge till dom som klarar av det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...