En något slapp sits, om jag får uttala mig? Nu ska man ju inte vara kritisk så där i början, så jag ropade väl bara något uppmuntrande, som "Vad bra att Du håller Dig kvar på hästen!"

(Ja, jag ÄR barnslig, jag vet.....)

(plagierar Ann-Louises rubrik.. hi hi)

Rosa var så modig så hon vågade sig upp på Rosie. Rosie var kanonsnäll och ovanligt lugn. Det var väl knappt att hon kände av den lilla ryttarinnan?

Rosa fick följa med ut idag. Nu är hon hemmastadd och ville se mer av världen. Hon fick träna ridsitsen på en sten. Det är lättare, eftersom stenen står stilla i motsats till en häst...

-tjatar människan så förfärligt om att få kommentarer i bloggen?

jo, för när jag skriver (och publicerar det, vilket en blogg gör) så gör jag det för att spegla mina tankar och upplevelser hos er läsare. Att inte få något svar gör då att det hela känns meningslöst.

Om jag bara ville skriva för mig själv, så kunde jag väl låta det vara kvar i "Mina dokument" i datorn? Eller skriva dagbok? Eller låta tankarna vara kvar i huvudet? Och mina foton kunde jag klistra in i ett fotoalbum? Eller möjligen ha kvar i kameran, som vissa har...

Men jag har förstått att bloggar om mode och frukostar och brustna kärlekar intresserar mycket, mycket mer. Hästar - tja? Men ni är ju ändå här inne.....? Så NÅGOT intresse finns väl? Eller?

Igår var det full rulle på skrivarfingrarna. Jag lade in hela 13 kommentarer, med bilder de flesta. Och får inte en ENDA kommentar, trots att i alla fall 30-40 personer var inne och kikat.

Det känns helt meningslöst att lägga ner tid på att göra litet längre inlägg om ingen ens reflekterar. Eller kanske vill ni inte ha åsikter och synpunkter utan bara en bild med kort text, rätt upp och ner?