Direktlänk till inlägg 31 december 2008
Har läst ut Bodil Malmstens bok idag. Den sista från Finistere...
Jag är förbryllad. Boken består av 232 numrerade sidor. Det är väldigt många korta kapitel, så alla sidor är inte fullskrivna, en del slutar mitt på.
På 227 av dessa sidor sörjer hon sitt Finistere, man sörjer med henne och undrar varför hon måste lämna detta underbara gamla hus med sin prunkande trädgård, sina enastående och originella grannar och det fascinerande departementet (ungefär översättningsbart med kommun) Finistere?
Hon våndas och är omväxlande ilsken eller gråtmild. Men hon berättar egentligen inte vad som hänt. Varför hon måste flytta. Jag undrar så.
Hon har köpt en lägenhet av "de tre onda männen", i en annan stad nära Atlantkusten. Lägenheten verkar behäftad med alla fel som går.
Så de 5 sista sidorna. Där bryts plötsligt tonen, det sörjande blir istället glada och lättade utrop, hon slipper nu sitt Finistere, en börda har fallit från hennes axlar, hon slipper de evigt grävande mullvadarna, de krävande plantorna, de fladdrande fjärilarna.
Vad menar hon? Lurar hon sig själv och läsarna, för att stå ut med verkligheten som den blivit? Är det egentligen ett stort självbedrägeri hon beskriver? Eller känner hon verkligen lättnad? Jag undrar jag.
PS -innan Du läser denna bok bör Du absolut läsa hennes bok "Priset på vatten i Finistere", hur det hela började!
Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 |
5 |
6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 |
24 |
25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|