Detta var en vanvårdad häst som hade en tumör vid ena framkotan. Ägaren påstod att hästen fått veterinärvård.

Vad tror Du?

Detta är inte någon uppgrävd hund från en hundkyrkogård, om Du trodde det, utan en levande MYCKET vanvårdad hund nånstans i USA. Förutom den nästan dödliga svälten hade denna hund en kedja inbäddad djupt inne i halsen.

Sett på Animal Planet.

 Och ja, hunden överlevde.

Och ja, tårarna rann på mig när jag såg inslaget!

Såg inspelningen från Globen, med kändishoppningen. Bygg-Matte red så fint och mjukt och gjorde nästan ingenting mer än att styra och följa. Han hade inte ridit mer än de sista månaderna... De som tyckte sig KUNNA rida gjorde desto mer och så gick det heller inget bra, de hästarna rev hinder, var oroliga i munnarna mm mm.

Slutsats: Går det bättre om man inte tror sig om att KUNNA, utan bara KÄNNER IN hästen och följer....?

Jag har sett många exempel på just det, unghästar som går fantastiskt fint FÖR ATT RYTTAREN KNAPPT GÖR NÅGOT, medan den sedan utvecklas sämre och sämre, allt eftersom ryttaren börjar inverka, pilla och dra i tyglarna, kramar med skänklarna (alternativt bankar..) osv.....

Som här, i somras...   Visst är dom FINA!!!

Ja, så här såg det ju inte ut hela tiden!

-så Granit, Marikas snälle shettis, fick ta hand om Nyponros i en vecka innan det blev klart att hämta Cinnamon.

Redan den andra dagens eftermiddag jagade Vhiskur den lilla fölungen, och det var INTE på lek...  så han fick omedelbart åka till Marikas stora lösdrift för att lära sig veta hut....

När Nyponros anlände såg det så här idylliskt ut...