Väl hemkommen kastade jag av mig finkläderna och hoppade i mina stalldito. Mina fötter gled liksom av sig själva in i favoritbootsen, och jag var redo för en uppfriskande promenad upp till fornborgen. Lille hund var givetvis med på noterna. Det är han ALLTID!

Stan kanske är kul för somliga, men  JAG TRIVS BÄST I ÖPPNA LANDSKAP....

Skulle styra kosan in till Den Stora Staden idag. Hade ett presentkort på fashionabla NK som snart går ut. Och skulle träffa Gitte för lunch och överlämnande av hästtäcke.

Parkerade i Galleriagaraget som är stort som Sibirien. Hittade en egen trång plats, men det var inte lätt att själv hitta ut må jag säga. Så småningom landade jag dock uppe i Gallerian, där julkommersen pågick som bäst, fullt med folk, glitter, pinglor och stress.

Över till NK där jag strosade runt ett tag i Det stora Varuhuset. Maken till trista butiker. Idel skor, skor och skor eller väskor, väskor och åter väskor. Eftersom jag inte någonsin trånar efter vare sig skor eller väskor så fann jag det hela synnerligen ointressant. Och VEM vill ha väskor för 8-9.000? Bakom parfymdiskarna stod trådsmala Barbiedockor och tittade tomt när en lantlufs som jag gick förbi, fast jag INTE hade mina stallkläder idag. Dagen till ära hade jag med sorg i sinnet lämnat mina ridboots av märket Mountain Horse hemma och klämt ner mina ankfötter i ett par litet finare stadsskor.

Mountainbootsen är nästan fastvuxna vid mina fötter, de är störtsköna och både varma och vattentäta och tål att ett eller ett par små vassa ponnyhovar råkar landa på dem.

När jag efter tio minuter totalt hade tröttnat på NK:s sortiment av lyxiga, fullkomligt onödiga grejer, gick jag istället ut och sällade mig till dagisbarnen och pälstanterna som beskådade julskyltningen. NK:s julskyltning är vida berömd, men jag var inte så värst imponerad. Massor med plastleksaker ihopklämda i ett virrvarr. Sköldpaddan, krokodilerna och robotarna såg mer eller mindre sinnesslöa ut, där de sakta vaggade i sina skyltfönster. När jag glott en stund tröttnade jag på det också.

Så småningom kom Gitte och vi åt en god lunch och babblade oavbrutet. Jag var förvånad att vi fick i oss någon mat alls! Hästtäcket överlämnades och jag vandrade tillbaka till parkeringsgaraget, där jag så småningom hittade min bil. Eftersom jag sällan är i stan, den riktiga stan alltså, borde jag kanske passat på att handla, men det är så mycket av allt så jag blir bara trött på det och har inte den minsta lust att handla någonting alls. Alltså styrde jag raskt kosan hemåt.

Jag hade grönt ljus hela Sveavägen neråt!

Hästarna får varsin hög hösilage

Gott med hösilage!

-där han glatt förser sig med litet extra...

När utportioneringen börjar, tar Vhiskur, med Äldstens privilegium, plats vid dörren till hösilaget...   Det var kolossalt vad kolossal hans bakdel ser ut...

Att lösdriften används flitigt av mina hästar, kan ni se här. Dagens skörd, eller ska vi säga nattens? Två lövkorgar fulla! Och då GRÄVER jag inte alls, utan mockar bara bort de högar som ligger ovanpå halmen. Vem sa att lösdrift är lättskött?